Spelrum
| Giraffen | 0 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 1 |
Mobilspel
| Pågående | 21 588 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| el_paco | 2006-09-21 09:18 | |
 | jag är bergsäker på att reinfeldt har en hemlig agenda... nått sataniskt ondskefullt som bara moderateliten känner till | |
| vulcan | 2006-09-21 09:36 | |
 | Men snälla HumbleBug, inflationen sköt fart på 80-talet och låg konstant mellan 8 och 10% under Palmes och Karlssons regeringstid. Den borgerliga mandatperioden 91-94 (som i sanningens namn innefattade krisuppgörelser med socialdemokraterna) innebar starten på den helomläggning av den ekonomiska politiken som nu fört oss till en längre period av ganska god ekonomisk stabilitet med låg inflation, låga räntor och god tillväxt. Det är lite svårt att jämföra statistiken eftersom den s.k. reporäntan infördes 1994 först. Men om du tittar på diskontot - www.riksbank.se/temp...x? id=18409 - (så kan du se att det under borgerliga regeringen i princip halverades från runt 10 till 5%. Titta på t ex inflationen och du ser i stort sett samma bild. Din aversion mot "borgarpacket" gör att du som så många andra blandar ihop verklighet och dikt i ivern att få till en historieskrivning som stämmer överens med din bild av vem som är snäll och kompetent och vem som är elak och inkompetent i svensk politik. Märk väl: Jag säger inte att borgerligheten går fri från kritik, man gjorde en hel del allvarliga misstag som exempelvis kronförsvaret. Även här lades dock grunden för katastrofen av den socialdemokratiska politiken som föregått maktskiftet. Det dåliga förtroendet för kronan och vår fasta växelkurs hade en naturlig grundförklaring: De devalveringar som genomförts vid flera tillfällen. Minns t ex att S startade sin regeringsperiod 1982 med en jättedevalvering. Till detta kom de dåliga statsfinanserna där S underlåtit att lyssna på varningar under 80-talets slut och inte tagit tillfället i akt att samla i ladorna och amortera på statsskulden när det var goda tider. Den här analysen är vad jag vet i stort sett accepterad av alla seriösa ekonomer inklusive diverse tungt folk från "rörelsen" som Kjell-Olof Feldt. Det rör sig egentligen om ganska enkla mekanismer som man sannerligen inte behöver vara någon expert i nationalekonomi för att begripa. Vad gäller ditt exempel med skatten i byggbranschen så är det inget jag kommer ihåg, jag kan varken bekräfta eller förneka att det var så. Är du säker på att det inte var indragna subventioner det handlade om? Vad som än skedde så kan det kanske ha påskyndat eller förvärrat krisen i fastighets- och byggbranschen. Men det är återigen en naiv förenkling att tro att det var hela eller ens huvudorsaken till krisen - branschens problem var mycket mer grundläggande än så. Överhettningen i ekonomin med god hjälp på traven från en subventionspolitik som drivit kostnadena för byggande i höjden skapade den enorma bubbla som briserade 1991-92 med jättelika kreditförluster som följd. Allt detta var förvisso inte "politikernas" fel enbart och kanske hade krisen kommit ändå även med en klokare politik vid 80-talets slut. Men effekterna hade säkert blivit mindre allvarliga. Att regeringen Bildt inte till fullo insåg vidden av den begynnande krisen under valkampanjen är nog riktigt. Men i den grenen kan knappast sossarna sägas ha varit bättre. Jag tror inte att de hade mött situationen bättre. Däremot ledde nog oppositionsåren till en behövlig tillnyktring och distansering från sin tidigare vansinniga politik och den starka S-regering som med hjälp av Centern tillträdde 1994 kunde förstärka och fullfölja den nya väg som svensk ekonomi slagit in på under Bildts regeringstid - detta i allt väsentligt med hjälp av en ekonomisk politik efter modell från de experter som Guillou och andra vänsterdebattörer så gärna kallar för "räknenissar". | |
