Spelrum
| Giraffen | 10 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 11 |
Mobilspel
| Pågående | 20 901 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| blue_moon | 2007-02-02 10:36 | |
 | Hör till Seriösa ämnen och borde flyttas dit. Plötslig död känns förstås väldigt traumatisk och förlänger sorgearbetet. Man har då inte bara förlusten och saknaden i sig att bearbeta utan också en massa frågor och självanklagelser. Om jag inte hade gjort så, hade h*n kanske levt idag..? Vad jag ångrar att jag sa det där innan jag gick! Det är svårt att jämföra och gradera. Vilket är sorgligast - när föräldrar förlorar barn eller när barn förlorar föräldrar? Vilken roll spelar åldern? Är det mer naturligt och mindre tragiskt när en gammal människa dör än en ung? Det är viktigt att vi respekterar varandras känslor och att sörjandet tar sig olika uttryck och varar olika länge. Jag tror att en stor del av sorgen består i att man känner sig övergiven och vilsen. Hur ska jag klara mig nu, känslomässigt, praktiskt och ekonomiskt? Stöttande anhöriga och vänner är av största betydelse, det räcker med att lyssna och finnas till hands. Övertygelsen om en fortsatt existens efter döden underlättar också sorgearbetet. Hick ticks, AnnikaP och Knevert. Jag känner med er och sänder kramar. | |
| Helh - Ej medlem längre | 2007-02-02 11:27 | |
 | hick ticks...du vet var jag finns...spelar gärna med dej....litet avbrott i sorgen?? | |
| Mercedes | 2007-02-02 11:55 | |
 | Tomrummet efter din farmor fylls sakta igen med nya upplevelser och nya vänner. Sedan återstår dom vackra minnena efter farmor som du kan glädjas åt för all framtid och allt gott från henne kan du dela med dig åt dina medmänniskor. Kram. | |
