Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 14 |
| Inloggade | 44 |
Mobilspel
| Pågående | 21 044 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| jinx8 | 2007-03-21 19:04 | |
 | De flesta Nobelprisförfattare brukar vara rätt torra. Proust gillar jag fast jag har ännu inte tagit mig igenom första boken och det finns ju flera kvar.... | |
| pilutta-dej | 2007-03-21 21:25 | |
 | Jag försökte mig på Odysseen en sommar, men bestämde mig för att det inte var värt att förstöra sommaren för den sakens skull. Fast en del avsnitt var vackra. Mycket handlar det om vana och mognad. På gymnasiet skulle vi läsa Brott och straff, och jag höll på att storkna. Ett tättskrivet pocketboksexemplar hade jag också. Så läste jag om den som vuxen och slukade och älskade den. En annan bok som jag fick arbeta mig igenom , men som träffade rätt i min själ var Aksel Sandmoses En flykting korsar sitt spår. En av mina stora läsupplevelser, men jobbigt. Efter en sån upplevelse behöver jag läsa en Fem-bok eller nåt sånt. Ibland vill man ju ha knäckebröd och ibland en bakelse. | |
| sarlina | 2007-03-21 21:52 | |
 | Varit i S-holm ett dygn o passat sjukt barnbarn, 3,5 timmars tågresa dit o lika mycket hem o jag lyckades avverka 70 sidor "Odysseus" - bara 127 sidor kvar, jag ser ljuset i tunneln!! Men jag tänker aldrig, aldrig läsa om den! Det är lustigt att det samtidigt finns folk som ägnar i stort sett sitt liv åt just den. Själv har jag läst "Den gudomliga komedin" mer eller mindre kontinuerligt i flera år, hittar bland helvetesklyftorna och på skärseldsberget nästan som i egna fickan - Ingvar Björkesons översättning o kommentar. Sagan om Ringen kan jag nästan utantill även om jag kan bli rasande på dess unkna underliggande dyrkan av elitistiska ideal, har läst den högt för fyra barn och någon del ligger alltid i boktraven på muggen. | |
| jssfrk | 2007-03-21 21:53 | |
| "Joseph Conrads Mörkrets hjärta tycker jag är en av de mest gripande böcker som skrivits. Somnar man till den är nog inte litteratur ens pryl lixom." Jag skriver under på det. | |
| sarlina | 2007-03-21 23:13 | |
| Piluta-dej :) Apropo "En flykting korsar sitt spår" (vilken sanslöst tankeeggande titel) och den där formulerade Jantelagen, känner du till det senare infogade tillägget, Jantelagens 11:e paragraf? 11: Du skall inte tro att du är någon jävla Sandemose! | |
| pilutta-dej | 2007-03-24 16:35 | |
| Den var fin! Annars finns ju en motreaktion som någon kallat jäntelagen (fasta den gäller killar lika mycket) som går ut på att du ska tro att du är någon, att du har något att tillföra,osv. Fast jag tycker att det är mer tankeväckande att läsa den ursprungliga jantelagen och ha den i bakhuvudet när folk försöker behandla en enligt den. | |
| myran_64 - Ej medlem längre | 2007-03-24 16:47 | |
| En färd till Indien av någon E.M Forster, har aldrig kommit längre än till sidan 11 och då gillar jag ändå att läsa böcker :) Har haft den i 20 år nu och den bara samlar damm. Jag gillar inte August Strindberg och Vilhelm Moberg heller, tungrott liksom, man kommer ju ingenstans. Det ska hända något hela tiden i boken man läser, gärna så man får dra på munnen eller använda hjärnan. | |
| bjärt | 2007-03-24 18:50 | |
 | Björn Ranelid! Huu! | |
| sebbe333 | 2007-03-24 21:11 | |
| Va, en färd till Indien läste jag på engelska förra året på gymnasiet. Den var ju varken lång eller särskilt seg. Jag skrev dessutom en bra uppsats om den. Det var en riktigt bra bok om kulturkrockar. Den segaste bok jag läst var Häxornas försvarare av Jan Guillou, snacka om seg bok. Fick verkligen mana på mig själv för att läsa klart den. Tror inte jag uppfattade vad som stod på sidorna, haha. | |
| Sawawa | 2007-03-25 01:38 | |
 | Försvarsadvokaten av Sol Stein är fruktansvärt seg. Börjar på den ibland för att den låter bra, men ack vad jag misstar mig. | |
| sarlina | 2007-03-27 21:34 | |
| Consummatum est - det är fullbordat!! Läst ut Odyssevs efter formidabel slutspurt stimulerad av doften av nysprutad flytgödsel. Måste nog prata med min terepeut (som jag inte har) | |
| Vigdir | 2007-03-27 22:23 | |
 | Att Nobelpristagarna skulle vara torra och svårlästa är en populär myt, vet inte egentligen varför den frodas. Är det för att många som läser dessa författare vill verka så himla mycket märkvärdigare än de är? Har visserligen inte läst varenda författare (än), men de jag läst har genomgående varit lätta att komma igenom och roliga/intressanta/bra att läsa. Segaste boken? Borta med vinden! Tätt följd av Den vita massajen, som är ett ädelpekoral utan dess like. Av de böcker jag slutfört vill säga, jag tvingade mig igenom båda för att se vad det var andra fann så vansinnigt engagerande. | |
| ekorre70 | 2007-03-27 22:28 | |
 | Har läst både bra och dåliga nobelprisvinnare. Det är ett litet måste för mig att prova åtminstone en bok för att se. Den senaste Orhan Pamuk har jag bara läst en bok av och det lär då inte bli någon fler - den svarta boken. Gräsligt tråkig och händelsefattig, ok språk och en till synes intressant intrig men riktigt tråkig jag fick snabbbläddra andra halvan. | |
| Arme - Ej medlem längre | 2007-03-28 18:51 | |
| Rasputin - Rysslands svarte eminens. En biografi om nämnda karl som förvisso är intressant och givande men så djävla överfylld med ryska namn som jag blandade ihop stup i kvarten. | |
| MrsFlash | 2007-03-28 18:57 | |
 | Jospeh Conrads Heart of Darkness är en av mina favoritböcker. En seg bok däremot är Röde orm - den måste vara direkt riktad mot manligheten (säg gärna emot). | |
| sarlina | 2007-03-28 22:49 | |
| Jag har hört detta att Röde Orm enbart skulle tilltala män och jag begriper det inte riktigt, misstänker förutfattade meningar. I själva verket skildras kvinnor i romanen som vida klippskare än männen, med stor förmåga att i sin värld, där våldet förvisso härskar, likväl framgångsrikt kunna främja sina egna syften - Orms hustru Ylva, hans tvillingdöttrar Ludmilla och Oddny, Tokes från kung Harald rövade sköna andalusiska Mirah, Rapps hustru Torgunn, Almansurs favorithustru Subaida går inte av för hackor. Har någon funderat över Svarthöfde, Orms och Ylvas mest älskade son med sin mörkhet i hyn,("efter Sven Råttnos" trodde farnmor Åsa), var han verkligen den rödhårige Orms son eller var det möjligen den syndfulle prästen Rainald som stod för generna. Jag finner mycket klokt och tänkvärt i Röde Orm med underbara lakonismer som :"Det är illa gjort mot en sjuk man att likna honom vid en smålänning". | |
