Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 28 |
| Inloggade | 56 |
Mobilspel
| Pågående | 20 696 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| icy | 2012-07-29 13:29 | |
 | Sodom och Gomorra, nu så kommer då ändå jag. efter månader av stillhet har jag anlänt nu idag. Jag ska dränka mina synder som jag ännu ej begått Jag ska spela ut de korten, som fallit på min lott. Dionysos ska få kämpa, för att hålla upp min takt. Jag ska synda, slåss och skövla och återta min makt. Mina vänner, kom nu, skåla, håll aldrig glaset torrt, för allt det som jag tänker på ska nu glömmas bort. Så gå med mig Venus och håll mig dig kär, jag behöver ej andra när du är mig när. Må Allah vara med mig när på färden jag far Nu siktar jag framåt, lämnar sorgen där kvar... | |
| 125478 - Ej medlem längre | 2012-07-29 13:33 | |
 | - LYCKA - En kort kort stund finns den där den glimrar till skiner upp och gör allting ljust Så snabbt men ändå så långsamt så glad att jag hann Det var en lyckans stund | |
| bagerimarie | 2012-08-06 09:25 | |
 | Vad duktiga ni är allihop! Här är ett bidrag från mig: Vi sålde de lyckliga ögonblicken och delade på vinsten, slängde orden av kärlek i en svart sopsäck- de betydde ändå ingenting Jag fick de vackra minnena, du behöll bara de fula Upplevelserna delade vi på men jag är säker på att dina hamnar i en skokartong och glöms bort Över känslorna som blev kvar fick jag ensam vårdnad | |
| nippertippan | 2012-08-06 09:41 | |
 | MIN KOLUGN Jag har en kolugn som är väldigt svart sotig och svart som natten Fy katten Det enda jag om dagarna gör att att skyffla kol i ett kör Jag ger upp Jag tror att jag får krupp Nu är det slut det är mitt beslut Nu ska jag ut i det fria ut och skria | |
| nippertippan | 2012-08-06 09:41 | |
| INTELLEKTUELLA PUNKTER Jag vill inte ha några punkter inga kommatecken Våra uppfattningar är ändå så olika Våra svar så många Jag vill skräddarsy ett svar åt var och en Ett svar som styrs av punkterna i intellektet | |
| nippertippan | 2012-08-06 09:42 | |
| MIDDAGEN ÄR KLAR -Mor, jag mår inte bra -Nej, tänk vad ungdomen idag mår allt sämre. -Mor, lyssna på mig -Se på världens alla krig och alla dess offer! -Mor, älskar du mig? -Såg du pojken som förlorade sin mamma igår? -Mor... -Nej, nu måste jag kila hem och laga mat gumman. Hej då. | |
| nippertippan | 2012-08-06 09:42 | |
| TRASSELSUDD Minstingens fot trasslade till sig i sot som ett bi som fastnat i sin honung och bad till sin konung fast han ingen har En vandrande pinne utan sinne fastnade i sitt linne Huttrande puttrande gröt allt i blöt | |
| nippertippan | 2012-08-06 09:45 | |
| GUD BAKAR Gud luktar kanel vågor av förnimmelser Lukter av vanilj och en känsla av honung Ljuvliga dofter sprider sig när Gud bakar och bullarna gräddas i mitt inre | |
| JesusGudsson - Ej medlem längre | 2012-08-06 09:57 | |
| TÖRNROSA 2012 Efterfest på främmande mark medvetslös i en soffa med håret klibbigt av öl och skitiga fingrar i sitt underliv | |
| hawknbooze | 2012-08-07 03:23 | |
 | Politisk dikt: Vet du att Annakarin Hatt tvättar kläder varje natt | |
| nippertippan | 2012-08-08 12:31 | |
| . | |
| Ida-Fina | 2012-08-08 14:08 | |
 | Poesi och poesi vet jag inte om jag kan kalla mitt lilla bidrag efter att ha läst så mycket vackert och tänkvärt ni andra har skrivit... men ett litet somrigt rim kanske? :) Sommarlovets början Är nu inne på semesterns tredje dag... solen har visat sig ganska svag Men den lurar någonstans ändå bakom allt det trista grå... Tänk att man kan va så trött!!! orkar knappt leka med älsklingarna jag fött. Medan de roar sig med dataspel och docka vänjer jag mig av att leva efter klocka. Så skönt det är att slippa stressen - hinna trösta ordentligt när någon är lessen - Känna pulsen slå jämna, lugna slag inte säga "skynda!" eller "jag kommer om ett tag" När jag sovit ifatt skall jag busa som få och njuta av livet med mina små! Vi trotsar blåsten, äter middag på terrassen (men går in i värmen och äter glassen) Vi bestämmer att imorgon skiner solen då fyller vi givetvis plaskepoolen När vi vaknar imorgon går vi barfota ut - i svensk sommar, evig, utan slut! Jag kan redan känna gräset kittla under foten (och kanske drar jag upp EN maskrosa med roten!) | |
| icy | 2012-08-12 23:05 | |
| Det gör ont i mig att höra, det sorgsna i din röst. Att inte vara nära, och ge dig all min tröst. Att inte kunna viska, att allting ordnar sig. att förklara med min närhet, att du behöver mig. Att fysiskt kunna känna, som kvinna och som man, att förstå och kunna veta att vi vill ha varann. | |
| Incidental - Ej medlem längre | 2012-08-12 23:08 | |
| Vackert icy | |
| icy | 2012-08-12 23:09 | |
| Tack Inci..:) | |
| Incidental - Ej medlem längre | 2012-08-12 23:16 | |
| Passar liksom in lite på mig den dikten........blir tårögd.... | |
| Gautama | 2012-08-15 23:06 | |
 | Detta är ingen poesi och kanske det inte passar sig här? Men som en del vet så går vi igenom något jobbigt i vår familj och för mig har skrivandet blivit en hjälp på vägen. Väljer att dela med mig här, på gott och ont. När cancern knackar på… - Mamma, Robby har cancer! - Nej, nej, vad säger du? Vad säger läkarna? - Det är allvarligt mamma. Jag vet inte så mycket mera, måste gå nu, Robby väntar utanför, vi ska in till läkaren. Så började samtalet mellan mig och min son Tim. Han ringde från sjukhuset där Robby var och skulle göra en gastroskopi. Men innan vi tar vid där helvetet börjar så backar vi tillbaka några år… Min son Tim är tillsammans med Robby, Robby är en underbar kille som har glädjen, glimten i ögonen och är positiv i stort sätt jämt. Vi brukar kalla honom för sprattelgubben, en sådan där pappfigur ni vet…, som när man drar i snöret så rör han sig och sprattlar. Robby verkar ha ett snöre som någon rycker i för jämnan, han står aldrig still och hela hans ansikte utstrålar livsglädje. Robby och Tim träffades för ungefär fyra och ett halvt år sen, de har sakta men säkert utvecklat sitt förhållande till att bli en underbar saga. Samtidigt som de älskar varandra och ständigt vill vara i varandras närhet så släpper de varandra fria att utvecklas och uppleva livet även utan varandra. Robby har alltid dansat och gick på dansgymnasium. När han gick ut gymnasiet så ville han fortsätta att dansa framåt i livet. Han sökte till olika skolor runtomkring i Europa. Han fastnade till slut för en dansskola i Skottland, i staden Dundee. Tim ville ut och resa och de kom överrens om att Tim skulle flytta med och försöka hitta ett jobb där. Tim hade räknat med att hitta något slags jobb där…, bara något som åtminstone drog in lite pengar till uppehället. Men när man hamnar i en av Skottlands fattigaste städer som har högst arbetslöshet så löser det sig inte alltid så lätt. Efter 7 månader fick Tim packa ihop och åka hem, hans besparingar var slut. Robby stannade kvar och gick klart skolan som var på ett år. Under den här tiden ifrån varandra så stötte de aldrig på några problem i sitt förhållande, de visste var de hade varandra. Tim åkte över och hälsade på med jämna mellanrum och Robby kom hem över loven och hälsade på. Robby kom hem efter att han fullgjort skolan i Skottland. Dansen var fortfarande en stor del i hans liv, hans dröm är att slå igenom i USA som professionell dansare. Han vet att det kommer kräva mycket utav honom men han är beredd att satsa allt. På hans väg till framgång så söker han till balettakademin i Stockholm och kommer in på skolan. Robby och Tim är olika på många sätt, Tim är mer eftertänksam, funderar igenom sina beslut, hur blir det om jag väljer att göra så här? Robby är mer den personen som kastar sig ut, det får bära eller brista, spontan man som kanske inte alltid tänker på konsekvenserna av sina beslut. En härlig egenskap tycker jag som står bredvid, men jag kan tänka mig att det ibland är svårt ibland att leva tillsammans med någon som har de dragen. Med snabba kast styr Robby nu kosan till Stockholm och balettakademin, Tim ska komma efter så småningom när de hittat en gemensam lägenhet i Stockholm, till att börja med ska Robby bo hos vänner. Men någonstans på vägen så vaknade vår lilla sprattelgubbe till, han började fundera över livet, vad är det han vill? Vill han ge så mycket som det behövs för att slå igenom som dansare? Vill han varje minut stå startklar och hoppa på de jobb som finns för dansare? Var i hans liv finns det plats för Tim, hans älskade pojkvän? Kan han stå ut med tanken på att Tim kanske tröttnar och försvinner på vägen till drömmen som kanske aldrig slår in? Många var frågorna som Robby ställde sig den tiden och han tar beslutet att han vill få ut mer av livet än det som dansen kan ge. Dansen kommer alltid finnas med i hans liv men inte i lika hög grad som innan. Tim fortsätter sitt liv här nere i Linköping, han vill så gärna åka ut i världen och se olika länder och lära om deras kulturer. Tim och en kompis till honom planerar en resa, de sparar pengar och jobbar så mycket som möjligt. Resan ska gå av stapeln den 7 jan 2011. Samtidigt som Tim planerar sin resa talar Robby om att han hade svårt att svälja ner sin mat ibland, det känns som att något sitter i vägen. Vi tjatar på honom att söka läkare för sina besvär. Men Robby nonchalerar det och är övertygad om att det snart går över. Jag som är hypokondriker frågar ut Robby om hur det känns, han förklarar och förklarar. Problemen blir värre och när han till slut tar en timme på sig att få ner en hamburgare så tvingar vi iväg honom till en läkare. Robby får tid på vårdcentralen, läkaren säger att det troligtvis rör sig om ett bråck som gör att han har svårt att svälja, han får en tid till röntgen för vidare utredning. Efter att han varit på röntgen ringer vårdcentralen upp Robby och undrar om han kan komma dit för att få svar på sin röntgen. Robbys som just då är på väg till danslokalen för att dansa säger att han inte har tid i dag och ber om en annan tid. Tim ringer mig och berättar att vårdcentralen ringt Robby. - Mamma, vårdcentralen ringde Robby och ville han skulle komma dit och få svar på röntgen, men han tackade nej för att han ska åka och dansa!? - Men så kan han väl inte säga, om de ringer in honom till vårdcentralen så är det väl något viktigt? - Ja, men du vet ju hur Robby är, han fattar ju inte det. Dagen efter ringer de från sjukhuset, de säger att han fått en akuttid till gastroskopi. Tim som är i startgroparna för sin resa som ska ta honom till värmen i Thailand efter mycket slit att få ihop en resekassa följer med Robby upp till sjukhuset. - Mamma, Robby har cancer! - Nej, nej, vad säger du? Vad säger läkarna? - Det är allvarligt mamma. Vi vet inte så mycket mera just nu, jag måste gå nu, Robby väntar utanför, vi ska in till läkaren. Där har vi det samtal som ingen människa vill få, vårt liv faller i den stunden i spillror. | |
| Bitte - Administratör | 2012-08-15 23:14 | |
| Kramar om Kikki ,Robby och Tim , ord är för futtig i detta . ni finns alla i min tankar Kram Bitte | |
| Gautama | 2012-08-15 23:20 | |
| Tack Bitte, min sorg känner inga gränser just nu :-( | |
| Gautama | 2012-08-25 13:30 | |
| Kärleksförklaring till mina barn. Mina älskade barn. Jag var ung…, men tanken föddes…, jag ville ha barn, ville att en liten kärlek skulle växa i mig…, ville ha någon att lägga all min kärlek på… Jag blev med min älskade Tim…, gick mina nio månader med en kärlek vid mitt hjärta. Älskade Tim, du har gett mitt liv mening…, du var så snäll som liten, så ömtålig. En ömtålig liten människa med massor tankar och känslor, du hade det inte alltid lätt…, förstod inte allt som hände omkring dig, alla dina tankar som cirkulerade i ditt sinne. Tidigt förstod jag att du var säregen, att du bar på en hemlighet. Du var och är älskad för ditt underbara öppna sinne…, en liten charmkille då som nu. Jag älskar dig mer än du kan ana…, du lär mig något varje gång jag pratar med dig…, jag vet att du har levt fler liv än mig…, i ett tidigare liv var du säkert min förälder. Du är klok, känslig, ömsint och helt underbar SON. Du har gett mig så mycket mening i mitt liv. Det du går igenom nu tillsammans med Robbi går inte att föreställa sig hur det är…, i synnerhet i denna tidiga ålder. Jag önskar inte ens min värsta fiende att gå igenom detta. Du är säkert svag emellanåt…, men du utstrålar så mycket kärlek och styrka i din kamp och kärlek till din älskade Robbi. Jag älskar er oerhört mycket, ni finns i mina tankar hela tiden. Några år efter var jag igen med barn…, i min mage låg en liten flicka, det var vad läkarna sa…, jag hoppades att de hade rätt, den största gåvan är att få en av varje. Min lilla älskade Tilda såg dagens ljus…, hon kom till mig och var den snällaste baby som man kan tänka sig. Jag fick väcka henne för att ge henne mat, varje morgon när jag vaknade var jag rädd att hon somnat för gott, eftersom hon inte gav ljud ifrån sig. Men när jag kom fram till vaggan och tittade till henne så låg hon där nöjd, glad och tittade upp på mig med sina stora ögon. En liten kärlek som var så lätt i sin uppväxt…, sa inte många ord alls, bara fanns till och gjorde varje dag till en glädje. Tilda du har alltid varit ömtålig, osäker på dig själv. Du ser inte vad vi andra ser…, en vacker ung kvinna som är så oerhört fin på alla sätt. Vi har idag en enorm närhet, jag berättar allt för dig, och du för mig…, det är en gåva att få ta del av dina tankar och erfarenheter. Jag älskar dig över allt annat och vill att du ska bli säkrare på dig själv och dina val i ditt liv. Jag finns här för dig och kan vägleda dig…, men en dag måste du klara dina val själv. Du är min kärlek Tilda…, när du mår bra så mår jag bra…, när du är ledsen så blöder mitt ömtåliga hjärta. Mina älskade barn…, ni är allt för mig, ni har gett mig liv så mycket mening! Att få följa er, vägleda er, få ert förtroende får mig att vilja vara er mamma varje dag, det är en gåva att vara en del av ert liv. Lova mig att leva ert liv fullt ut, glöm aldrig bort att livet är kort och till för att levas fullt ut. Lev här, nu och dag för dag. Vad som än händer så kommer vi alltid leva sida vid sida på något sätt. Vi är skapade för att finnas i varandras liv, här, nu, eller på andra sidan. Älskade barn! | |
