Spelrum
| Giraffen | 37 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 28 |
| Inloggade | 65 |
Mobilspel
| Pågående | 20 742 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-10-25 14:55 | |
 | Skrev ner några av mina dikter, en har jag postat i en tråd förut, men den fick följa med då dikterna hör i hop på sätt och vis =) --- Så bitterljuvt det minne som snart ska slitas bort så varm och fast den mark som snart ska rämna De gester jag lärt känna ska försvinna inom kort allt tryggt och välkänt, allt det ska jag lämna Fast den just då är hopplös att förstå Så finns ändå en glasklar tanke där, som gör mig varm En aning om de ord som jag ska återfå? Fast ensam är min sömn som vilan på en älskads arm Att somna på det sättet är att få utan att be Att somna på det sättet är att vakna Mer har mig berövats, än vad du försökte ge Men du har gett mig mina ord tillbaka! _ _ _ Håll mig vaken lite till snart nog kommer mörkret Låt mig vila hos dig än innan allt går sönder Låt din hand bli kvar i min Låt din hud bli kvar vid min ännu något ögonblick Låt oss blunda världen har ännu inte sett oss Låt vår värme stanna kvar snart nog kommer mörkret Låt oss vara tills att vi inte längre har ett val Låt oss vila tills verkligheten förs med av nästa dag _ _ _ Fingrar som stryker över hud Målar linjer så att jag blir till Först då tar jag form och blir långsamt Allt alla de ord som du viskar till mig Först då kan jag känna mitt hjärta som rör sig Mina lungor som hävs och mitt blod som strömmar Och kan glömma de år som ska komma och gå Det som väntar har varit som är Först då _ _ _ Som den tidiga våren är den närheten av hans röst Andetag och vitt ljus värmer varsamt en isande kropp som i år varit stelnad i kyla Hans röst är ett vårregn dovt men mjukt och de tårar som varit prismor av is ändrar form och faller nedför förut frusna kinder nu glödande av nyväckt liv Hans händer lovar varlighet inte kyla och beslutsamhet som jag förut varit van Världen där utanför har tystnat asfaltens suckar och stadens jämmer den fyrkantiga grå världens former som skavt mot mina ögonhinnor förlorar nu sin karghet och blir plötsligt vänligt mjuk En kort stund är jag varken sprucken eller kantig mitt inre skriker inte längre efter tystnad utan ber istället stilla att få höra honom andas taktfullt då han somnat då lukten av rädsla har blandats med stillhet Och människorna därute är jäktade sinnen och skyndande kroppar som förut Men hans kropp är värme varken skrik eller hårdhet Är vila Och hur länge har jag inte sprungit skrämd och mållös för att spränga atmosfärens hårda tidsram karga dödshot Hur länge har jag inte tvingat tillvaron att forma sig efter mig eller mig själv efter den tills han utan att be eller locka eller tvinga bara la den tillrätta i mig --- I varandra har vi funnit oss igen din tvekan i mig min hjälplöshet i dig vår ensamhet i varandra Och allting är så rätt så helt det är just så här det alltid borde vara Men mina ögon blir åter skräck deras yta spruckna dammar mina händer krackelerar mina ben som faller samman Det är inte bara vid min kropp utan också vid det vacklande och fallande du rört du väcker inte bara det sömniga och ömma också tankar som famlar och inte hör hemma i mig och utanför Jag snubblar över öppna ärr och sönderläkta sår Kan förnimma ljudet av delvis upplösta tankar av osynliga tårar som landar tungt och fallande, i sitt ingenting Kan höra dina ljudlösa tankar dansa kring oss som poem känna drömmar som söker sig nära och rädsla, långt ifrån och vi hör alltid samman, där orden inte tar vid Där stannar vi alltid dröjande och blickar in i varandra Där somnar jag tryggt, tacksam och stum i den sömnlösa dröm i den drömlösa sömn som en gång blivit vår /Marie | |
| gubbi | 2008-10-25 15:02 | |
 | Du skriver väldigt, väldigt bra och vackert! | |
| Pialina | 2008-10-25 15:03 | |
 | Åh, vad mycket fint här fanns - läsningen känns i hela kroppen! Jag håller med om att man inte behöver skriva om det är någon dikt man inte gillar, men däremot håller jag inte med om att man kan tolka det att ingen kommenterat dikten som att den kanske inte var så bra. Jag hittade tråden nu när den redan hade ett stort antal dikter och kommenterar ingen särskild. Trots att jag tycker en del är underbara och många så bra. En del av dem har fått kommentarer, andra inte. Så ta för allt i världen inte det som att din dikt inte är bra om den inte kommenteras! Själv har jag inte skrivit något på ett bra tag, vilket ska ses som positivt, då mina dikter vanligtvis inte är positiva utan kommer till då livet gömt sina vackra sidor. Därför är de också så personliga att åtminstone de flesta inte passar för cybervärlden. | |
| Leninist | 2008-10-25 15:11 | |
 | Kan väl även jag bidra med ett axplock ur samlingen; Ondska Livet är ett slagfält. Och vi befinner oss mitt där i. Men vi är inga soldater. Inte svärden eller sköldarna. Vi är inte hatet eller dess uttryck. Vi är systemen, vi är tankarna. Vi är kreativiteten. | |
| temperance | 2008-10-25 15:20 | |
 | Du skriver jättefint, Marie. | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-10-25 15:31 | |
| Tack tack temperance och gubbi =) | |
| Knevertism - Ej medlem längre | 2008-10-25 15:35 | |
| Leninists dikt är bäst hitills. | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-10-25 15:36 | |
| Trevlig tråd :o) En gång är det sista ordet viskat det sista brevet skrivet och postat. Nyckeln vrids sista gången om dagen liknar de andra du vet inte när och vill inte veta. Men glädjen har alltid ett sista leende någonstans dröjer det kvar någon förvarar det djupt i sin saknad. | |
| Blamse tlött | 2008-10-25 16:33 | |
 | Jag gillar verkligen sannings dikter,där man skriver om det som varit/hänt..Och så älskar jag science dikter..Ni är duktiga på att skriva..Och som några redan sagt, om man inte gillar någon dikt,behöver man inte ödsla energi på att sparka i skrevet. Men vill ni ge konstruktiv kritík, så tar jag tacksamt emot det | |
| Blamse tlött | 2008-10-25 16:36 | |
| En av fyra/ -03 Min vän saknaden efter dig är stor men i mitt hjärta finns du där lever du och gror Många år har gått sen du gick bort då ditt liv blev alldeles för kort Kan inte förstå vilken makt din vän hade över dig, det är så tragiskt allt i sig Förlåt om jag grät inför dig, men min förtvivlan är ännu så fruktansvärt stark Jag hatar din vän, som tog dig bort från mig,han som tog dig med in i döden för tidigt Han din s.k vän "Mr knark" /blamse tlött | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 16:38 | |
| Du irrar runt i dina gränder på en lerig åker där står jag kommer du hitta ut på landet? finner jag dig uti en stad? Frågorna är många svaren de är få Avstånden är långa bristfällig kommunikation Och det är långt att gå att ditt skratt få höra är en dröm för mig kommer vi att träffas det återstår att se om tidens tand får råda då är vi gråa båda två. | |
| Blamse tlött | 2008-10-25 16:43 | |
| Att leva med PanikÅngest Ångestdemonerna gräver sig djupt in i mitt innersta Ångestens kalla händer tar ett hårt grepp om mig ¨¨¨¨¨***¨¨¨¨¨¨ Tankar snurrar, ångesten styr försöker skrika ut smärtan men orden stoppas upp får ingen luft, det känns som jag kvävs ¨¨¨¨¨¨**¨¨¨¨¨¨ Jag faller djupare ner i avgrunden, jag orkar inte resa mig upp är fast i ångestdemonernas rike ¨¨¨¨¨¨*¨¨¨¨¨¨¨ Hjälplöshet och Förtvivlan Ångestens kalla händer styr mitt liv ¨¨**¨¨ | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 16:43 | |
| "Kristaller faller ner på mitt sköra ansikte från en svart himmel sårar den hud som är död ristar fåror i min rustning av kött ekot av mina tankar studsar inom mitt skal att gå vilse inne i sitt sinne det är inte lätt Utan en sol att följa en övermäktig uppgift. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 16:48 | |
| ta en titt i mina ögon och säg mig vad du ser är det en öken eller en oas? känn på mitt bröst och säg mig hur det känns är det varmt och vid liv eller kallt och dött? tala till mig och se om jag lyssnar eller förblir frånvarande tryck min hand och se ifall du får en tillbaka ställ mig framför en spegel är jag där? eller är det bara en skugga från det förflutna? | |
| Blamse tlött | 2008-10-25 16:51 | |
| LILLASYSTER: Fy vad du e dum, åh vad jag hatar dej STOREBROR: Jasså det säger du.. LILLASYSTER: Mmmmm ja det gör jag STOREBROR: Ja ,och du har en hjärna som en Apelsin LILLASYSTER: Va, men dom har väl inga hjärnor .. STOREBROR: Nä just det | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 16:57 | |
| Loss of a child the boy is dead the boy you all knew is dead the life from him has fled he will walk round no more his lips are silent now his eyes is closed his limbs lose and his body rigid stiff yes sir, that boy is dead stonecold dead you might say tagged on the toe dead dead as a doornail dead tomorrow we haul his body to the graveyard throw his body into the casket and sink him into the hole A preacher mumbling gods word a sobbing crowd is heard a lonely cold dead boy is saying goodbye to this world. | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 17:05 | |
| Once there was a boy who grew into a man the boy was always troubled about things he could not understand the man was also troubled and help was not at hand the world kept on changing but the man stayed behind inside the man there was a boy screaming to get out he had lost his way at an early stage all by himself at a very tender age | |
| klobba2 - Ej medlem längre | 2008-10-25 17:23 | |
| Varje möte med en annan är ett hastigt ögonblick blott en enda gång ett första intryck kan aldrig ändras även om man vill För inuti i djupet av ens sinne härskar någonting vilt som inte går att tämja varken med piska eller svärd för händelsen i fråga är en suddig minnesbild kan resan ej gå framåt något annat måste ske saker kan repareras ifall det gått i kras från gryning till skymning med vänligt sinnelag Om sanningen och lögnen blandas i en skål så får du dunkel sanning och lögnerna blir grå men med ett rent och rofyllt hjärta kan man separera dessa två | |
| iothal - Ej medlem längre | 2008-10-25 17:41 | |
| Barfota, känner sanden under mina fötter. Gör avtryck där jag går, varhelst det nu bär. Grunda avtryck, djupa avtryck. Tidvattnet kommer för att ta sin tribut, en del spår försvinner helt i det tidlösa havet. Andra står emot, vägrar att suddas ut, vägrar att erkänna sig besegrade. Ser dig vandra längs stranden, du ler mot mig och tar min hand i din. Stannar för att borra ned fötterna djupt i sanden, tillsammans går vi sakta. | |
| tina_tiger - Ej medlem längre | 2008-10-25 23:24 | |
| -Afrodisiakum- Du såg att jag var törstig Du höll fram något som Du sa var Kärlek Jag tvekade inte, Drack giriga klunkar. Kärleken värmde inombords Som starksprit. Fick mig att brinna, berusad. För dig. Av dig. Jag såg din hungriga blick Och gav dig mitt Hjärta På en nydiskad tallrik. Du tog det i handen, Åt en stund på det, Men slängde det sedan Blodigt Och Pulserande På köksgolvet bland smulor och katthår. Vad jag inte visste var Att bäst-före-datumet På den kärlek Du så generöst erbjöd Gått ut för länge sedan. Den hade Surnat. Kallsvettig Och Desperat Drack jag Ändå. Men till slut Äcklade mig Den ruttna eftersmaken. Ångesten Sjöd och bubblade i maggropen, Jäste till frätande Ilska. En lördagskväll Utanför Statt Kräktes jag upp Det sista av Din Kärlek Tillsammans med resterna av Alltför mycket billigt rödvin. Sedan gick jag in till baren igen för att hitta något annat att dricka. (skriven runt 1999 under en tillbakablick på tonåren, bearbetad 9 december 2007) //tina_tiger | |
