Spelrum
| Giraffen | 30 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 33 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 20 742 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| fjortisnet - Ej medlem längre | 2008-10-25 23:36 | |
 | fotstegen tycktes komma på en sekund som kändes som minuter stod snubben dom lyssna efter förintelsen snubben hadde asså inte uppfattat frågan d betydde död d va ba nåra sekunder då kylan va tvungen sakta red fram över slätten som om allt snubben drabbas av denna befogenhet? vem är du? va vill du mej? ^^ orden va för kalla snubben fick asså inte ville återigen skratta i 3 sekunder kyla som gnagde genom kött o stirra på sin väg hit tappat för ta sej in hos dom dom hajar deras lidande d existerar man tror på typ alla andra alternativ är rätt om man kunde höra hur grymt massa minuter stod snubben dom, lyssna efter ett värdshus snubben borde ha kommit tidit som snubben skratta i sin tysthet åt rävens dumdristihet katten hadde inget hon hette din morsa den lixom alldrig nåra tankar flög runt i snubbar kunde ibland lika tomma såne på er sida den kunde minnas deras sissta tiden fattatt sanningen undrar om d va vanligtvis asså inte som dom jör för snubben asså inte kan d va d typ innan snubben dog snubben behövde verkligen visste snubben igentligen vila på han d va snubben vill tro på va som helsst i d rum som i en månad hadde luktat sommar lixom alldrig säja innan stod i ett träd led dom oxå av kylan va döda ja är på en sekund trodde va skicklig svärdskämpe kännde ibland hur hatet styrde d va dags slåss kämpa för sin överman roxå sakta skutt upp antagligen sku vi jusst därför liken stirra på han då va snubben jaga va dom hära frågor utan svar roxå sprang mot sin fiende o ne snubben innan lixom på väg mot sin motståndare dom bar nån som me tur lyckats gömma sej fram på gatorna hör ni d? :D mej får ni asså inte uppfatta namnet på allt va tyst snubben stod en ful man me raska skutt gick in -- d behövs asså inte, sa snubben döden va en fin liten skrynklig papperslapp texten va dödsdömd d va för länge sen då snubben blidde ett man såg ut som om snubben hadde snubben fick inge kvar allt snubben levt för fanns d spöken vid denna befogenhet? vill du ba dra ut på deras blickar är typ alla andra alternativ så hemska man inombords mognat då hadde man insett livets mening är rosmarine ja älskar slåss en varg yla i fjärran idioten skitfort blidde hård o lixom geggig nu typ sku snubben lixom alldrig hatt allt förgäves -- må du vilja plötslit för sent hur dumt snubben befann sej i en dimma fiska t han den va för skitstor för hans liv vem är d? grannen låg dom tänk så fett vältränad undvek hans slag döden öppna man asså inte längre d existera asså inte bli fet igen döden ville spännäkas om typ alla typ insåg döden rysa -- är typ alla andra alternativ fett grymmare än va jusst dom? en kylig vind svepte plötslit blixtra d kunde typ nedbränna husen besökte dom platser snubben hörde hos morsan d fanns inge kvar ba aska denna tystnad natten kansje lixom hadde denna mänskliga svaghet? snubben hadde existerat snubben hadde ägt hon så länge mot sitt byte snubben sku förlora direkt då hadde idioten o annan världen snubben mindes en gång för länge sen kom,, allt va skit snabb häst allt va tyst allt va typ samma räv snubben titta upp 100 solar på disken en stund i livet deras blickar är allt snubben ligger tillbax svärdet i höxta hugg typ alla snubben älskar den hadde vart en ovetandes färd bara gudarna visste döden som va av yttersta vikt ligga kvar döden titta skitfort upp på han o hela idioten munnen mellan benen för en sekund annorlunda va döda så kunde höra hur grymt massa kilometer upp i luften trots allt nåt så avskyvärt snubben på sin väg hit tappat döden komma -- d behövs asså inte, sa värdshusvärdinnan snubben fortsatte t mängder av lik dom föreställde kungar, drottningar o insekter sarga kroppar ner på den kalla hem snubben red mot d snubben kalla snön som satt o sov vid bordet stackars jävel -- va vill du mej??? så är du död ingen räv tassa över huvudet dom bar nån dom ute i mörkret nån som vänta i sin tysthet åt rävens dumdristihet sku snubben tänka meh alltid morsa allt va skit smutsit o lixom snubben känt sen vände snubben sist såg sin morsa?- ja döda hon t buga för mej hon hette isabella en kylig vind svepte -- kansje lixom ba för regnet fortsatte ösa ner,, nu typ me förnyad styrka döden ryckte tillräcklit snubben va trött o hus ba sprängdes i bitar snubben red mot d snubben fann fick plötslit en väldig fart ja älskar min familj älska he fanns d spöken vid denna man som om hela järnan ba en jägare på dan mött allt va över enns känslor ja måste va galen d va en skit obehaglig känsla frågor utan svar d sved inuti han existera gud????? nåra tankar flög runt i d rum som i en månad hadde luktat sommar regndropparnas fall i den dunge som snubben typ nu sku glo igentligen hela tiden höll på rinna ut va snubben ha gjort du hajar? dött liken stirra på han mängder av lik låg i en dimma snubben uppfatta kylan döden hadde hatt ett budskap o ne snubben fått d gav snubben han tillbax snubben undra om man kunde tro på va som hela tiden av smärta skapats ljudet av stål mot stål varför ja säjer snubben hadde inge kvar vinden blåste i träden en varg yla i fjärran döden hadde helt glömt bort den döda snubben visste hur fel snubben hadde hatt ... o ne snubben upprepa frågan, ett rent helvete döden lämnat stan mänsjan meh främmst av allt va d oviktit ingen nytta man såg hur hans ansikte blidde plötslit blixtrande plötslit blixtra d t för spännäkas allt detta är deras sissta tiden fattar asså inte ville snubben vart snubben befann sej d fanns ingenstans fly fotstegen tycktes komma hit idioten fortsatte tillbax för en sekund glömde snubben ner allt snubben nyss hadde bevittnat den he mannens elake flin snubben slog vilt omkring kansje lixom asså har nån överlevnad d fanns ingenstans fly fotstegen tycktes komma igenom helt om idioten hadde sagt berätta någonting för han en utav mänsjans svaghet? döden såg sej runt i rummet efter fotografiet o lixom försökte få ett svar efteråt sku snubben lixom alldrig få reda på sanning snubben såg sej om me sin farsa igen mannens blick va flackande hästen gnägga pyttelite tyst mannens ögon tårades snubben ville ba för ställa sej in i graven snubben kunde komma nä, snubben fick inge annat än sitt eget språk mängder av lik låg i en dimma d va så tyst o sjöng i ett värdshus som snubben gjort på den nåt sa klick ja älskar släcka elden en varg yla i fjärran sen snubben sist såg sej om me svärdet i höxta hugg me sej in i graven snubben red fram mot sorg d va dags nu typ allt kommer dö få pyttelite lugn lixom o ro hatet d såg ut tänka få pyttelite lugn o lixom ro snubben hadde tatt sina egna liv snubben hadde snubben sakna huvud som om typ alla typ va döda så va d den isande kyla d va snubben ensam d va snubben död allt va för sent vinden blåste i träden en varg yla i fjärran | |
| tina_tiger - Ej medlem längre | 2008-10-25 23:44 | |
| Fjortisnet! Gillar din dikt skarpt! Surrealistisk som en dröm, full med känsla som en dröm. Snacka om språklig kreativitet! Vore skitkul att få höra den uppläst på poetry slam. | |
| fjortisnet - Ej medlem längre | 2008-10-25 23:49 | |
| Tack tina_tiger!!! =)) *kramiz* | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-10-26 00:04 | |
| Hehe, dina medvetna felstavningar/efterliknin g av "sms-språk" gjorde sig ju ganska bra i diktform fjortisnet, det blev lite drömskt som tina_tiger sa :P | |
| Fluffig ost - Ej medlem längre | 2008-10-26 01:04 | |
| en haiku: klåfingret bråkar herpesblomma på beta smittar bamsevärlden | |
| Blamse tlött | 2008-10-26 01:59 | |
 | Tvi för mögelost såsom fluffig ost bättre med en snorig prost | |
| kanamana | 2008-10-26 02:44 | |
| En vän till mig stilla sa adoption får det bli om inget oväntat händer. | |
| Znakebite | 2008-10-26 05:19 | |
 | Skrev denna till en tjej på andra sidan jorden för att beskriva hur vi kunde mötas ändå. Den heter "Close apart" Close your eyes and I'll be there, kissing you. Open your eyes and I'll be here, missing you. BB | |
| Bitte - Administratör | 2008-10-26 08:16 | |
 | Morgon, tysnad, kaffet står rykande hett framför mig. det enda som hörs är katterna som spinner och datorn. I min ensamhet sitter jag här, ingen ser mig ingen bryr sig om mig. jag får bara vara en skugga , någon eller ingen. Jag vet att jag är någon , men vissa dagar inte vem, jag vet att jag har vänner som bryr sig och jag är inte en skugga ,eller ingen. Fast den känslan finns där studtals, lyfter muggen dricker mera av det heta kaffet och känner att livet trots allt är bra Bitte 081026 | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-10-26 08:59 | |
| Fin morgonpoesi Bitte =) | |
| Bitte - Administratör | 2008-10-26 11:58 | |
| Jag gråter invärtes, jag gråter i mitt hjärta. vad kan jag göra för att lösa det,,vem kan hjälpa mig Livet är för mycket värt för att inte levas, livet är för mycket värt för att sluta nu. Vill jag att det ska sluta nu och här, eller finns det nått som gör det värt att fortsätta? Jag hoppas och tror att jag har en orsak till att vilja det , och jag vet att jag har det. Men tunga tankar måste också få finnas Bitte 081026 | |
| SockerChock | 2008-10-26 15:44 | |
 | Okej. Den här dikten är kanske inte den mest välskrivna, men det är ibland svårt att skriva när man känner för mycket, även om det är då man vill skriva av sig.. Denna är tillägnad älskade Patrik och Saba: Det var den första juli 2004 solen sken och så även du då jag för första gången vågade prata med dig det var din födelsedag mindes du plötsligt och jag var den enda som sade grattis Du hade din älskling med och berättade så stolt om henne det var med din kärlek till din underbara rottweiler som du vann mitt hjärta jag såg hur du älskade din Saba och jag önskade mig en gnutta av den kärleken Du sade att du aldrig skulle överleva utan din vän och jag insåg snart att hon var ditt allt jag kunde inte vara svartsjuk på en hund så jag lärde mig att älska henne jag med jag älskade sättet hon lade huvudet i ens knä och tittade upp med förstående, varma bruna ögon Ett litet rop på hjälp och hon var snart där beredd att lyda order, beredd till attack du visste att hon alltid var din du visste att hon inte åt när du var häktad att hon låg hopkrupen i en månad och att hon älskade dig så villkorslöst som ingen annan kunnat och att ni skulle förgås utan varandra Din Saba fanns alltid där för dig och väntade troget i en evighet utan att protestera ingen kunde du lita på såsom henne ingen annan hade överseende med alla dina brister ingen annan stod ut med lidandet som ett liv med dig innebar Du brydde dig så mycket mer om henne än någonting annat och ingen har någonsin kunnat klandra dig för det jag kommer alltid att minnas dig som pojken med hunden för i mina ögon förblir den pojke som kunde älska så djupt och gränslöst Du kunde inte överleva utan henne och precis såsom du velat så vilar ni nu där du och din älskade tillsammans i evigheten och ingenting kan få er att skiljas åt jag undrar bara, liksom du nog gjorde får man ta hunden med sig in i himlen? | |
| Zappast - Ej medlem längre | 2008-10-26 15:56 | |
| Jag har en kort och koncis: Gott hjärta, ond hjärna. | |
| missförstånd | 2008-10-28 12:00 | |
| Då skimrar det att arbetet är gjort vi gick igenom det tillsammans sa hon sen blev det problem nånstans på vägen bilen pajade och motorn brann upp vi fick springa till en bensinmack och handla gaspatroner som vi stoppade i vantarna alla hade glömt var vi var och ingen hade nån aning om vart vi skulle då kom en tjock fet ful fan och jämnade bilen med marken han tog oss på sin böldiga rygg och lunkade till Nyköping där värdshuset var fullsmockat han satte ner oss på en brygga och sa ajöken och vi blev flugna med express till Stockholm igen skitigt var det för flygplanet var fullt av ök gamla sjuka som fes ut i rymden jag fick halm i näsan och köpte mig en gammal ko som hette jesus den var i alla fall snäll sen åt jag en macka som smaka gummi och vi återförenades på ett sunkigt vandrarhem i Järna | |
| Quetzalcoatl - Ej medlem längre | 2008-10-29 15:38 | |
| Bakom solen Ack, hur bräckligt kan ett hjärta vara om det brister blott av en kvinnas ord? Säg mig är det verklighet, eller lögn bara som är orsak till mitt stora svårmod Jag har rensat, rannsakat mitt hjärta i ett försök att utplåna kärlekens kval Men likväl frodas där sorg och smärta, ty hoppets strimma den är smal Ack, så långt det kan vara till våren, när hösten precis knackat på vår dörr och vi försöker sopa undan spåren av det förgängliga från förr | |
| Yonderboy - Ej medlem längre | 2008-10-29 15:40 | |
| Quetzalcoatl mycket bra, I applaud you. | |
| poke ball | 2008-10-29 15:52 | |
 | Ungdomssynd ang. hemlighållen kärlek; Som en oplockad vildros känns du för mig orörd sånär som av vinden som en oupptäckt källa älskar jag dig ren som en droppe på kinden | |
| kanamana | 2008-10-29 16:23 | |
| här en dikt som heter "Lilla pale ale": världens godaste dricka söt och len som en flicka samtidigt lite bitsk med laglös moral dina vilda rapar i mörkret när malten blir oral | |
| Bitte - Administratör | 2008-10-29 16:50 | |
| Se mig , jag finns, , jag lever, även om det ibland inte känns så. Att leva är inte bara att existera , inte bara att andas, det måste vara mera. Men vadå? Vad är att leva då? Hur gör jag för att känna att jag lever? Se mig, jag finns Bitte 081029 | |
| Bitte - Administratör | 2008-11-12 17:18 | |
| Ett ord kan såra. Ett ord kan värma. Som en pil i hjärta eller sår i sinnet, bägge gör lika ont. Varför tror du att du, att du har rätt att göra detta? Ett ord kan värma. Som en smekning på min kind, som en varm eld i mitt hjärta. Varför tror du att du, att du har rätt att göra detta? Bitte 081112 | |
