Spelrum
| Giraffen | 22 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 29 |
| Inloggade | 51 |
Mobilspel
| Pågående | 20 696 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Fjällripa | 2012-11-12 17:26 | |
 | Hur kan man älska en mamma som inte gav kärlek? Nej jag älskar inte min mamma, men jag saknar en mamma. | |
| leboji | 2012-11-12 18:05 | |
| Känner ingen skuld för att jag inte älskar min mamma hon älskade aldrig mig efter vad jag förstått efter att själv fått barn | |
| Ida-Fina | 2012-11-12 18:05 | |
 | Jag älskar min mamma OCH min pappa väldigt mycket. Tyvärr fick jag bara ha mamma i elva år, hon dog när hon själv var 40 bara :( Jag hade en bra uppväxt med mycket trygghet och kärlek och det är det jag av hela mitt hjärta försöker ge mina egna barn också. | |
| Ida-Fina | 2012-11-12 18:08 | |
| Jag har också turen att den kvinna som sedermera blev min styvmor också är en underbar kvinna. Jag älskar henne varmt och även om jag inte kallar henne "mamma" är hon en mycket viktig modersgestalt i mitt liv och definitivt "mormor" till mina barn. :) | |
| gnill | 2012-11-12 18:25 | |
 | Åh vad jag önskar att jag hade gjort det... hon lever inte längre, men jag hann se henne "frisk" ungefär två veckor av alla de 38 år jag kände henne. Hade jag fått se mer av det hade jag kanske kunnat älska henne. | |
| klantglenn | 2012-11-12 18:25 | |
 | har fantastiska föräldrar som jag verkligen älskar, anser dock inte att blod nödvändigtvis är tjockare än vatten. | |
| Julia2012 | 2012-11-12 18:39 | |
| Ja jag älskar min mamma men visst har det funnits ups and downs med de känslorna också under livets gång. | |
| ormesson - Ej medlem längre | 2012-11-12 18:48 | |
 | pepscake har en genomtänkt tankegång men jag tror inte Catta riktade sig till just dig utan rent generellt | |
| slånbär | 2012-11-12 18:57 | |
| Fast man kan inte generalisera kring detta. Det handlar om två olika situationer. "Normala" familjer med vanliga problem och dysfunktionella familjer där barn faktiskt far illa av olika anledningar. Att skuldbelägga personer som vuxit upp i en sådan miljö är helt galet. Blod är inte tjockare än vatten . | |
| Minta | 2012-11-12 19:22 | |
| Jag blir upprörd av Cattas inlägg. "Det är inte ens fel att två träter" är ett meningslöst yttrande i många fall och i synnerhet i ojämlika förhållanden. Det är aldrig barnens fel i en familj om de blir illa behandlade. Om en vuxen person inte kan bete sig vuxet mot ett barn, kan han/hon inte ställa några krav på barnet. Man kan brista i föräldraskap perioder eller stundtals, men det får man ta ansvar för då, ett sådant ansvar är att se vad man gjort, bekräfta vad man gjort för barnet (det vuxna barnet) ändra sitt mönster och inte fortsätta med det. | |
| ormesson - Ej medlem längre | 2012-11-12 19:28 | |
| jag uppfattade inte Cattas inlägg så. Håller helt med Slånbär i sak o även Minta | |
| blue_moon | 2012-11-12 19:46 | |
 | "Vilken tonåring tycker att föräldrarna har behandlat dem bra?" Antar att Catta menade att tonåringar generellt, alltså även i normala fall, reagerar mot sina föräldrar och tycker att de är förfärliga. Normala föräldrar sätter gränser och ställer krav, vilket kan upplevas som kränkande för en tonåring med växtvärk. | |
| CHL | 2012-11-12 19:47 | |
 | Många föräldrar får kärlek dom aldrig förtjänat, men svårt att inte älska också... det var ju den första riktiga kärleken kan jag tro. | |
| Minta | 2012-11-12 19:55 | |
| Tonårsrevolter är normala, det som sker i dysfunktionella familjer är det inte om man med normal menar frisk. | |
| Terrass | 2012-11-12 20:30 | |
| Nix. | |
| Engelein | 2012-11-12 20:49 | |
 | Trots allt, tveklöst! | |
| Dammen | 2012-11-12 21:35 | |
| Kärleken till min mamma har alltid varit stark, men den djupnade alltmer med åren och jag fick ha henne väldigt, väldigt länge. Min pappa hade jag ett mer komplicerat förhållande till och under många år hatade jag honom faktiskt. Men jag kan inte låta bli att beundra hans styrka och hans rättrådighet, men tyvärr kände jag aldrig att han älskade mig och det är nog det värsta ett barn kan uppleva - känslan av att vara oälskad. Kanske jag var det - han kanske bara saknade förmågan att visa det? Vem vet? Båda är borta nu och jag kan komma på mig att vilja lyfta på telefonluren för att be dem berätta mer om mina far- och morföräldrar och deras egen barndom. | |
| catta65 | 2012-11-13 15:49 | |
 | Jag menade absolut inte att skuldbelägga någon med mina inlägg, men jag är själv uppvuxen i ett hem där ena föräldern inte alltid handlade som man ska. Men det var först när jag var vuxen och förstod att vi alla har en "ryggsäck" in i livet som jag bättre kunde förstå dennes handlande. Inte förlåta handlandet i sig men förstå. Men då var det försent att faktiskt tala om att jag älskade min förälder. Och själv sitter jag här nu som tonårsförälder, och jag vet att det inte finns någon som är dummare än en sådan...:-) Men återigen handlar det om att jag älskar mitt barn.... | |
| Plingsessa | 2012-11-13 15:58 | |
 | Min mamma är min bästa vän och jag älskar henne. punkt. | |
| mrperfect | 2012-11-13 16:05 | |
 | Min mamma är 95. Man kan inte låta bli att älska henne :) | |
