Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 33 |
| Inloggade | 61 |
Mobilspel
| Pågående | 20 742 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Sote | 2016-11-12 20:51 | |
 | Blod är inte tjockare än vatten. Bröt med henne när jag var runt tjugo och hade sedan väldigt lite kontakt fram tills hon dog ett par år senare. Det jag kände för henne var ju inte kärlek i alla fall. Bröt även med min syster för över tjugo år sedan och har inte haft någon kontakt alls. Mina barn vet inte ens om att jag hade en syster eller att dom har kusiner bara några kilometer bort. Hon finns inte och jag tänker extremt sällan på henne. Har inga problem alls att klippa banden med det förflutna. Det är bara framåt man kan gå i alla fall. | |
| icy | 2016-11-13 19:03 | |
 | Människor... oavsett titlar...oavsett band...oavsett ursprung... har en stor plats i mitt hjärta och en stor respekt från den allra första stund jag lär känna dem. Jag ger dem förståelse, empati, kärlek och så mycket tid jag kan... När de, av olika orsaker, missbrukar mig, eller mitt förtroende genom att upprepade gånger vara oärliga, själviska, elaka o.s.v...så ser jag ingen anledning till att jag ska fortsätta älska eller respektera dessa människorna, OAVSETT om de ändå är mina föräldrar eller syskon. Så jag har brutit kontakten med min mamma vid ett antal gånger, men pratar med henne nu, för "fridens" skull, eller i.a.f för hennes skull, då jag inte har något utbyte av denna människa... Så nä, jag älskar inte min mamma.... | |
| Bitte - Administratör | 2018-02-07 08:50 | |
| Letade i forumets gömmor och hittade en intressant tråd , läser och .... Bitte | |
| yora - Ej medlem längre | 2018-02-07 23:30 | |
 | Jag läste inlägget jag hade skrivit om min mamma. Att jag inte kunde älska henne. Jag förstod inte varför. Mina syskon älskade henne. Hon dog några månader efter att jag hade skrivit inlägget. Jag läste en dikt i kyrkan som hon hade valt - "Landet som icke är" av Edith Södergran. Förra året fick jag veta att jag hade blivit inlagd på sjukhus när jag var ett år. Och föräldrarna fick inte hälsa på barnen. Jag var där i flera veckor och blev helt apatisk. Hade helt gett upp. När jag nu fick veta det förstod jag plötsligt att det var den händelsen som jag har kämpat med hela livet. Den stora längtan efter att någon ska hålla om mig samtidigt som jag inte har låtit någon komma nära. Jag läste att när ett sådant barn kommer tillbaks till den/de man har haft anknytning till så vill barnet inte veta av dem. Det var väl då jag förlorade min mamma. Som annars på många vis var en människa man hade kunnat älska. | |
| Mouche - Administratör | 2018-02-08 18:32 | |
| Jag älskade min mor oerhört och jag kommer att fortsätta att älska henne i hela mitt liv och in i evigheten. | |
| kryddeluntan | 2018-02-08 20:59 | |
| Så sorglig läsning yora. Jag hade en mamma som alltid stöttade mig när jag hittade på stolligheter i barndomen. Jag älskade henne verkligen. | |
| kryddeluntan | 2018-02-08 21:02 | |
| Förklaring, min mamma ställde alltid upp ( stöttade inte i stolligheter), men stod upp för mig. " Kryddeluntan kan väl inte göra nåt åt att era barn gör som hon säger, hur tokigt det än är". | |
| Bitte - Administratör | 2018-02-08 21:37 | |
| Jag tycker om min mamma, men älskar henne inte det finns många orsaker till det och så kommer det förbli...Ni som varit älskade av era mammor förstår jag att älskar dom tillbaka.... Bitte | |
| nitrometan | 2018-02-08 23:02 | |
 | Jag kände knappt min mor.. Därav inga varma känslor heller | |
| markoolio5 - Ej medlem längre | 2018-02-09 19:59 | |
| Älskar båda mina föräldrar mycket, men till allra största delen just för att de är mina föräldrar. Fast de personer i vars händer jag skulle kunna lägga mitt liv är de jag själv valt att omge mig med. | |
| sanandrab | 2018-02-10 21:18 | |
 | Älskar både min mamma och min pappa. Dom är mina förebilder, idoler, assistenter, lyssnare, rådgivare, ALLT! Jag är lyckligt lottad. | |
| vigren | 2018-02-10 22:03 | |
| Nä. | |
| pagen - Ej medlem längre | 2018-02-11 12:01 | |
| Nej | |
| ballo0812 | 2018-02-17 17:49 | |
 | Ja | |
| lovesun | 2018-02-17 18:41 | |
| Ja massor !!! | |
| markoolio5 - Ej medlem längre | 2018-02-17 19:18 | |
| Jag är fascinerad (på ett positivt sätt) hur så många vågar vara uppriktiga och säga "nej", när det är något som på något sätt förväntas av en; det finns någon typ av livslång tacksamhetsskuld för att ha fått komma till världen som på något sätt ofta ursäktar alla tillkortakommanden föräldrar må ha. Som jag skrivit tidigare, jag älskar mina föräldrar mest för att de är mina föräldrar och tidigare dispyter är akterseglade. En vän kan man bryta med rätt så enkelt om det inte funkar, men en förälder går inte att ersätta med en annan. Jag är dock ödmjuk nog att inse att mina föräldrar kan tänka, med all rätt, samma sak om mig. De må ha valt att sätta mig till världen, men de har inte valt vem jag sedan skulle välja att bli eller vilka erfarenheter som skulle forma mig. | |
| gulle84 | 2018-02-20 15:44 | |
| Ja det gör jag. Skulle göra allt för att hon ska bli frisk igen. Hon är inte ens 60 och har redan demens :'( Frontotemporal demens. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2018-02-20 17:00 | |
| markolio5.jag har en levande mamma som fött mig. Hon är helt borta ur mitt liv.inte utbytt bara raderad. Totalt utsuddad. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2018-02-20 17:01 | |
| Gulle så tråkigt för Dig.tyvärr går det bara åt ett håll. | |
| gulle84 | 2018-02-20 19:22 | |
| ttiittii , ja tyvärr gör det ju det :( hennes demens bröt ut på riktigt när en av hennes döttrar, min syster, dog 2015, sedan dess har hon aldrig varit desamma, och bor sedan i september på boende. | |
