Spelrum
| Giraffen | 48 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 51 |
| Inloggade | 99 |
Mobilspel
| Pågående | 20 897 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| riwinx | 2023-02-27 22:04 | |
 | Ok. NU börjar romanskrivandet "på riktigt"... Visselblåsarens sista sommar Kapitel 1: Det närmar sig -Det hade börjat så bra. Visst kändes så? Agnezka fick inget svar, men två små plirande ögon från ett ständigt leende huvud, som ofta lutade åt ena hållet räckte som svar medan hon korrigerade sin prydligt skrivna packlista. Att skriva kalligrafi med antik penna var något som hon var lite stolt och tacksam över att ha lärt sig av den där, hon inte gärna ville tänka så mycket på nu. Nu fanns bara nu ...och såklart den annalkande midnattssoliga framtiden. -Men du, visst ska det bli spännande. Du ska få bo i det mest norra. Vi ska utföra något nästan ingen vet om. Vi ska typ rädda världen. Du lovar väl att inte säga något. Agnezka klappade sin lille Konrads kind. Kärlek. Sedan släckte hon skrivbordslampan och blundade, medan hon tänkte på de fyra andra namnen. Fyra människor hon om fem dagar skulle få möta och ägna hela sommaren tillsammans med. Halvard kliade sig energiskt på ett irriterande myggbett på ryggen och hällde med andra handen en rejäl skopa med vatten på de glödheta stenarna. Ånga och en snabbt ökande värme fyllde familjens nybyggda bastu. Han var helt slut, men samtidigt upprymd över sin kalla finöls närvaro och att det skulle bli en efterlängtad helg med egentid. | |
| Tessica | 2023-02-28 15:16 | |
 | Mobilens ilskna signal väckte abrupt Halvard i sin bastudvala. Typiskt! Sigrids ångestfyllda röst fick honom att vakna till ordentligt: -Det har skett en olycka inne på labbet! Det där extra känsliga provröret som du bad mig vakta... Det har exploderat! Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna rädda resterna här i kuvösen. Du måste komma! Halvard suckade djupt. Han hade ju knappt kommit hem. Han fick ställa om tankarna, rusa ut, drog på sig badrocken och fort in i Audin. På Stockholms central klev Angiezka på nattåget till Björnånger. Resväskan var stor och otymplig. Hon var genomsvettig. Konrad låg och dåsade i hennes ombyggda handväska efter den lugnande tabletten. | |
| Månblomma | 2023-02-28 18:15 | |
 | Det hade inte varit lätt att veta hur mycket kläder hon skulle packa med sig, hon hade aldrig varit så högt norrut på sommaren tidigare och hade ingen aning om vilka temperaturer hon kunde förvänta sig. Nu var i alla fall resväskan på plats och hon kände att en förväntan inombords började stiga, inför den oförutsägbara sommaren med det hemliga uppdraget. Hon kände tåget kränga till, det knastrade till i högtalaren och konduktören hälsade alla välkomna när tåget långsamt rullade ut från Centralen. James.... | |
| riwinx | 2023-03-01 09:57 | |
| James ville inte. James hade alltid velat sånt här, men den här gången bar det emot. Det var det där med att dela tält med alla de andra i projektgruppen. Förvisso var de bara fem stycken i ett rymligt 12-mannatält, men varför. Hennes förslag om att ha ett separat tält för henne och de två andra kvinnliga kollegor i detta nya team, hade helt stoppats av Lars-Ove, som verkade vara helt besatt av sitt nyköpta tält. Och Ullared. Varför åkte han ända dit för att köpa ett tält, ett spritkök och fem kåsor? Varför skrev han i detalj om det där tältets alla funktioner i varje gruppmejl de fick ta emot? James visste att det bara var att le och göra det bästa av den närliggande kick offen. Det fanns inget val. Om fem dagar. Då ni norrlandsmygg. Då ska ni få se på andra takter, tänkte James, som log och rullade i sömnigt tillstånd bort mot sitt sovrum. Hon kände starkt att hennes hem skulle vara henne saknad denna sommar. Samtidigt fanns det ett äventyr där uppe i norr. Det vägde upp hennes lilla missmod. | |
| riwinx | 2023-03-01 13:12 | |
| (...kollegorna...) | |
| lolololololo | 2023-03-03 10:20 | |
 | Sigrid stirrade med fasa på de spruckna provröret och geggan som hade runnit ut över det blanka labbordet. Vad skulle hon göra nu? Hon hade i alla fall haft sinnesnärvaro nog att ringa till Halvard, den tråkpåsen. Säkert satt han och pimplade öl i sin jävla bastu när jag ringde, tänkte Sigrid. Hon tog ett tveksamt steg mot kuvösen för att kolla om allt var ok där inne och tack och lov såg det ut som vanligt där. Sigrid bestämde sig för att ta en cigg i väntan på Halvard, tände en och drog ett djupt bloss alltmedan hon tittade surt på skylten med "Röknng förbjuden!" | |
| Tessica | 2023-03-03 13:31 | |
| Lars-Ove tog en sista titt i den lilla friggeboden på hustomten, där den efterlängtade unga gästen skulle bo innan det blev dags för invigning av tältet. Allt såg bra ut. Alla små kameror var väl kamoflerade. Han kastade ett öga i backspegeln, försökte le, innan han startade den gamla rostiga Volvon. Justdetja, skylten! Fort in och hämta det omsorgsfullt textade plakatet: Välkommen Agnezka! Lars-Ove såg verkligen fram emot det stundande mötet på tågstationen. Gasen i botten och så rullade han iväg ut på landsvägen. Han visslade glatt. | |
| lolololololo | 2023-03-03 14:29 | |
| Tessica: Vilken twist! | |
| riwinx | 2023-03-03 16:40 | |
| Allan Edwall, vilken man alltså. Halvard i sin strävan att aldrig lyssna på musik nyare än 80-talet, vred upp ljudstyrkan på bilradion till nästintill max. Det återkommande skrälliga ljudet från de spruckna bashögtalarna kom igång. Han sjöng med, men tänkte samtidigt irriterat på det heliga löftet från grannen Lars-Olov om att de skulle lagas av honom innan bilsemestern till Lofoten om drygt ett år. Det var bara ytterligare ett av alla de där tomma löftena. Suck. Lars-Oves fru. Med henne var det annorlunda. Hon höll alltid det hon lovade. Hon var finfin. Lite för finfin, tänkte Halvard och log åt hur hela livet nu blivit. På jobbet var det också uppåt värre. Hans verkligen sällsamt intressanta botaniska upptäckter i Björnånger och att hans framsteg att lyckas hitta botemedlet mot covid gav honom gladare tankar. Det, och att den här sommaren skulle bli en sommar utan familjen, som skulle bli utbytt av intressanta människor, sammankallande till ett hemligt forskningsprojekt...en del nya kollegor, vackra sådana...hm...Bingo. -Jädrar! Med den smått hypnotiska musiken och fantasier om en sommar med lust och fägring stor, så hade han åkt 1 mil in på fel väg. Jeepen skakade till och motor gav till ett mystiskt ljud. Tvärstopp. -Helveteee!! Inte nu...inte här, tänkte Halvard och la pannan på ratten. Mobilen började ringa. Det var Sigrid. | |
| riwinx | 2023-03-03 16:41 | |
| Ursäkta. Blev lite mycket text. :) | |
| riwinx | 2023-03-03 16:43 | |
| (motorn) | |
| riwinx | 2023-03-04 09:52 | |
| (...mot att lyckas hitta...) | |
| lolololololo | 2023-03-04 13:10 | |
| Vad menar du, riwinx?? | |
| riwinx | 2023-03-04 13:25 | |
| Jag bara gjorde två korrigeringar: 1. motor, skulle vara motorn 2. ordet mot ville jag skulle vara med. | |
| riwinx | 2023-03-04 13:28 | |
| För övrigt tack till er som skriver här i denna tråd. Känns så spännande det vi tillsammans skapar. När romanen blir färdig, så borde vi ha en fest...eller? :) Nåväl. Kapitel 1 är väl inte riktigt färdigt. Nu kommer fortsättningen...välkomme n att skriva. | |
| Tessica | 2023-03-07 13:38 | |
| Halvard lät bli att svara där han satt i bilen i den knallröda morgonrocken, han kunde inte komma på någon bra ursäkt till Sigrid som säkert var helt förtvivlad nu, att han var så sen. Istället ringde han sin nya flamma, Lars-Oves fru Ulla som alltid ställer upp i vått och torrt. De hade haft en hemlig romans i snart 2 månader nu. Allt hade blivit så komplicerat. "Hej raring, kan du ta med dig dunken med kylarvätska och en av Lars-Oves skjortor? Jag har fått problem med bilen och frugan är ju på spa-weekend hela helgen". Du vet den där avtagsvägen till campingplatsen, du kommer se bilen där i närheten. /.../ Samtidigt började Lars-Ove närma sig tågstationen. Han övade på sina fraser igen. Att han installerat de där kamerorna i friggeboden var ju i rent vetenskapligt syfte. Agnezka var ju tänkt att bli en av försökspersonerna i det hemliga experimentet. Den nya medicinen behövde ju testas på riktiga människor och inte bara på kinesiska råttor. Hela projektet byggde ju på att rädda mänskligheten från covid. Då behövde de ju anstränga sig rejält. Någon behövde offras. Lars-Ove kunde redan se de stora tidningsrubrikerna framför sig. Hur han skulle hyllas som hjälte i framtiden. Det var bara ett krux. Att hålla allt hemligt för Agnezka. | |
| riwinx | 2023-03-07 22:24 | |
| Kapitel 2 Sammankomsten Hoppsan Kerstin, tänkte Sigrid när hon vaknade dagen efter på laboratoriets stenhårda golv. På telefonsvararen... meddelande från Halvard... Rör ingenting, berätta ingenting, om du kan ö, andas inte nära det som exploderade. Jag är ev. tvingad att sova i min jeep inatt. -Ok. Din jäkla evighetskrångelman. Bara jag får nån vettig ny kollega den här sommaren och att Lars-Ove inte kollar upp allas bakgrund så noga. Fast nästan ännu viktigare; att han inte tar med någon dansbands-CD, för då kommer hon på nåt mystiskt sätt få en hednisk vikingafågel råka flyga iväg med den. Nu stod hon med all sin packning, två ryggsäckar, vid Gnistefyrsvägen. Flyt idag. En bil i rätt riktning bromsade in. -Vartåt tänkt' du lift' då? En man med lika djup norrländsk stämma som hans genuina skogshuggarlook log brett och synade henne från topp till tå med ett svårtytt leende. -Du kan väl släppa av mig vid Jämmerforsens tredje bro ungefär. Sen går jag gärna sista milen. -Kliv in. Hon pratade knappt alls med skogsmannen. Alltför många märkliga blickar fick hon. Sigrid nämnde ingenting om att det skulle vara en tredagars-kick off på en myggig myr med en brokig skara människor. Det gjorde hon såklart klokt i att låta bli. | |
| riwinx | 2023-03-07 22:27 | |
| (ta bort ö...för då kommer JAG på nåt mystiskt sätt... ...små rättelser, bara) | |
| Glenn Skifs | 2023-03-09 20:27 | |
 | Plötsligt fick Halvard skoskav. Och alla som har haft skoskav vet hur ont det gör. Jag skulle aldrig lånat Lars-Oves skor, klagade Halvard. Samtidigt stod Lars-Ove i tamburen och undrade var hans skor var. Var fan är mina skor, frågade Lars-Ove och misstankarna föll genast på Halvard som var den som senast var i tamburen. Lars-Ove fiskade elegant upp sin mobil från de trånga jeansfickorna. På senare tid hade han gått upp i vikt. Ganska rejält dessutom. Kebabpizza och stillasittande arbete var orsaken. Och det faktum att Lars-Ove var synnerligen lat och ointresserad av motion. Med nöd och näppe orkade han slå numret till den usle skotjuven. Men tjenare Lat-Oxe, svarade Halvard glatt och pressade tillbaka den våldsamma smärtan från fötterna. Sluta kalla mig det, sa Lars-Ove förgrymmad. Har du tagit mina skor Halvard? I så fall vill jag att du genast lämnar tillbaka dom. Det är mitt enda par. | |
| riwinx | 2023-03-10 22:14 | |
| -Jaha, tänkte James. Nu är jag här. Ridstövlarna av. Inget tecken på liv. Märkligt. Hon var ändå två timmar sen till starten på deras kick off, men det berömda, i mejlkonversation uttjatade tältet stod i alla fall där. De andra kanske var ute och införskaffade mat, vatten eller ved. Platsen hon nått fram till påminde om hur det såg ut där hon råkade ut för den livsomvälvande ridolyckan, och detta trots att det här var i en helt annan del av landet. Hennes häst, Pontus, stod fastbunden vid ett träd nära en porlande bäck. Där fanns både saftigt gräs och friskt vatten. Hennes älskling skulle därav inte lida någon nöd. Ett glatt gnäggande och en nästan mänsklig blinkning bekräftade detta. James log. Det var inte Pontus fel att hon föll av. En känsla av att det var skönt att vara här först nådde henne. Hennes nya rullstol tog sig förvånansvärt lätt fram i terrängen vid deras tältplats. Lars-Ove och Halvard hade annars lovat att bära henne. -Må denna hjälp aldrig behövas, tänkte hon medan hon hasade sig in i tältet. Jädrar vad det luktade märkligt där inne i mörkret. En glad röst, uppskattningsvis 100 meter bort hoade: -Däääo! Dädädädäääo! Sigrid is in the house! James fnissade och undrade: -VEM är det där? | |
