Spelrum
| Giraffen | 43 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 43 |
| Inloggade | 86 |
Mobilspel
| Pågående | 20 897 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| riwinx | 2023-05-01 10:26 | |
 | James satte sig upp, sakta, sakta ...och gjorde tummen upp mot det här gänget, som hon helt plötsligt hamnat hos. Trots det faktum att de var helt nya människor för henne och med ett språk hon enbart lärt sig några fjuttiga grunder i, så kände hon intuitivt att hon här nog snart skulle kunna bli sitt sanna jag. Så pass kaotiska de senaste dygnen varit, så kunde väl framtiden bara kunna utvecklas i en annan ljusare riktning. Positivitet var för James en dygd och med denna kvintett och deras fina gärning bakom sig, så nickade hon leende och sa: -Zpatsiba. -Åh. Ni hiör. Fin fliecka. Ieller houur? Männen skrattade och skålade mot James, som nu drack gott te och åt sällsamt goda piroger. -Mmm... mirakulöst gott, sa hon för att visa sin uppriktiga uppskattning. Hon började sedan tänka att det var en märklig plats det här. Fönsterlös, med en lätt unken lukt. Till och från hördes ljud från gammeldags elektronisk utrustning ...och vänta nu...var inte det där en morse-signal, från ett rum längre bort? Agnezkas tvillingsyster Ludmilla började sakta gå ditåt. På väg ut ur rummet stannade hon till och klappade James lätt på ena kinden. Sedan sa hon med sammetslen röst: -Jäjms. Känn diej zom hiemma. Sedan vände hon sig om mot de kortspelande männen och lät mer bestämd: -Vladimir. Ta en teitt i niorra pieriskopet. Vierkar veara liete aktivitetzki diär. Åk deu Larionov. Gå å beaka flier pirogierz. Kvar satt två män och glodde på James. Sedan gjorde den ena med ett svårtolkat leende ett tecken med högerhanden som betydde "jag ser dig". "Är jag i en ubåt?", tänkte James. Den bisarra tanken, slog hon såklart snabbt ifrån sig. Hon fnissade försiktigt åt sin sjuka tankeverksamhet. Hon väcktes ur ytterligare några snurriga tankar av att Ludmilla utbrast: -Ååh! Min giuud! Agniezka liever! | |
| Månblomma | 2023-05-03 07:21 | |
 | Pontus hade travat iväg genom den glesa snårkogen. Han var både hungrig och törstig och följde sin instikt att fortsätta längs en liten smal, snirklig stig . Den konstiga varelsen, i Pontus ögon sett, var kvar på ryggen, halvt intrasslad i manen. Sköldpaddsroboten både skrämde, och väckte Pontus nyfikenhet och på något vis var den ändå ett sällskap. Det udda "paret' fortsatte en bra bit på stigen tills de kom fram till en stor glänta . Längst bort, bakom några buskar stod något brunt stort, djur. Och gnagde på buskgrenarna..en älgkalv.! Pontus tvärstannade och vädrade med sina stora näsvingar , han vädrade okända dofter...flera... Ytterligare lite längre bort, i ett jakttorn, satt Brecht och väntade på att någon av jägarna skulle komma . Den förste som kom var lite bekant på något vis, men en underlig typ som bara gick, utan att presentera sig. Han spanade med kikaren åt alla håll, följde skogskanten . Såg en kråka bli uppskrämd och flyga iväg då en....Han stirrade som förhäxad..'förstod inte vad han såg...- Vas in helvete is das ???? | |
| riwinx | 2023-05-03 12:32 | |
| Vid Mediumfjällets hotell så hade Agnezka helt och hållet vaknat. Hon hade för en en halvtimme sen tagit fram sin trådlösa telegraf och med morse-signaler lämnat en lägesrapport. En hotellstädare knackade på dörren. -Nej tack! ...hohoo, öppna inte. Jag sa NEEJ TACK!, Nu nästan skrek Agnezka. Minnesbilder från sömnen knackade samtidigt på...först hade hon sovit i några timmar...sedan vaknat och då haft Sigrid tätt intill sig. Hennes nya väninna sov djupt, ovetandes om deras oplanerade närhet. Det kändes behagligt, mindes nu Agnezka. Dock var rummet lite för varmt, så hon lät sedan bara sin hand ha fortsatt kroppskontakt med Sigrid när hon sen somnade om...nu började hon drömma för henne något unikt och annorlunda...på Pontus red de fram, hon och Sigrid, som skogsälvor, klädda i tunna ljusa kläder...där fanns en slags helig samhörighet, som kändes sann och önskvärd. Torrt och nyktert konstaterade hon att allt ju var en fantasi som den lugnande medicinen var medskyldig till, men drömman pockade på och en våg av upphetsning nådde henne. Det var den lätt förbjudna tanken på att Sigrid i drömmen...att de mot slutet av drömmen blev intima. Visserligen bara otydliga minnesfragment, men visst letade sig väl händerna fram på ett icke vanligt vännineaktigt vis? De befann sig vid en porlande bäck med skön solvärme. Pontus tittade bort, som för att inte störa. Sedan tittade han uppåt och ruskade och frustade glatt med huvudet, som att han hade kontakt med ett osynligt väsen. Halvard...tänk om det var Halvard. Drömmar ska inte övertolkas. Skulle hon någonsin våga berätta denna dröm för Sigrid eller någon annan? Nu ville hon helst blunda och med sina händer försöka återskapa drömmen. Just då kom det osexiga pipandet från telegrafen. Som svar på hennes meddelande, så skrev Ludmilla som sig bör, efter lång frånvaro, först ett nedlåtande meddelande. Sedan en systerlig hälsning om att hon varit orolig för henne. Därefter kom den glada nyheten om vem och vad de hade hittat i skogen. "Oops", tänkte Agnezka och tog sig snabbt bort till ett bord med spegel. Dags att göra sig fin. Hon var tvungen nu att snabbt ge sig ut i vildmarken. | |
| Tessica | 2023-05-03 19:51 | |
 | Brecht trodde först inte sina ögon. En schtor och ståtlig häst på bara några meters avstånd och i hästens man skymtade han en välbekant varelse. Den verdammte scholdpadden...? Nu var det viktigt att handla snabbt och ljudlöst. Brecht plockade fram några späda morötter och smög ner från tornet. Sedan började han försiktigt smyga längsmed det höga gräset i sin stora älgbruna jacka. Kommissarien hann bara några meter innan han kände en genomborrande stark smärta i bröstet. -Är det någon som schüssen på mich mit ein pilbåge...? Ahhh... Han tog tag i pilen men hann inte göra mer förrän han segnade ner på marken. Den stora kroppspulsådern var rejält perforerad... | |
| Månblomma | 2023-05-03 21:08 | |
| Dörren på Tords bil öppnades och ut for Sigrid. Hon hade visserligen iugnat ner sig en aning, men ilskan över de där okänsliga och egotrippade männen kokade inuti henne. Hon som fått ett riktigt gott öga till Tord...med sin härliga norrländska och starka, maskulina kropp. -Fan, svor hon för sig själv...jag som tänkt...äsch, skit samma , fortsatte hon och gick upp mot hotellrummet för att hämta Agnezika. De borde faktiskt ta och leta reda på James tillsammans, hon var verkligen bortglömd nu i all röra. Sigrid gick upp till hotellrummet, och blev väldigt förvånad när det var alldeles tomt. Sängen var bäddad och Agnezika var inte kvar. | |
| riwinx | 2023-05-04 17:16 | |
| -Mitt i prick. Mission completed, viskade Tord så att bara de närmsta, minst sagt glosägda personerna, Göran och Peter kunde höra. Tord gjorde bara det som Lars-Ove bad honom om. Lojalitet och lydnad var en dygd. Lars-Ove var nu hans chef och en snokande polis hade ju helt klart kommit alldeles för nära deras livsexilir. Inget snack om saken att de handlade om deras framtida överlevnad...egentligen filosofiskt en stor del av världens överlevnad mot det mycket opålitliga Covid. Hur det gått till skulle dock omformuleras. Det hade skett vid en pilbågsskyttelek. Tord skulle aldrig missa så kapitalt. Det skulle aldrig någon tro på. Göran och Peter var ju med honom och det var inte svårt att förklara att ett vådaskott hade begåtts av Göran. Att vara den klantiga syndabocken som missade skylten längst ner på älgtornet där de fiktivt hade satt ditt olika vattenflaskor på en bred trälist. För det tog han gladeligen emot en halv miljon kronor. Nu uppstod ett annat problem. De måste ju få kontakt med polisen väldigt snart, för att anmäla "olyckan" och innan de kommit dit hinna gömma sina gevär och annan typisk jaktutrustning. De var ju INTE ute på jakt. Lars-Ove sprang flåsande emot dem: -Tord! För helvete! Jag menade ju inte bokstavligen att ta kål på honom! Vad HAR DU GJORT?! -Sheise Schweden, var det sista som kom ur Brechts mun. Nu hörde den lilla skaran bakifrån ljudet av en häst som kom närmare. De vände sig om snabbt och såg lika snabbt att det var James älskade Pontus som sprang mot dem. -Tooord! Tooord!! Nu såg de att även en till välbekant varelse var på väg mot dem; Agnezka. Ingen såg dock att en sköldpaddsliknande robot i farten hade hoppat av hästen och nu klamrat sig fast i en trädstam. | |
| lolololololo | 2023-05-05 11:08 | |
 | Ju närmre Agnezka kom, desto konstigare uppförde sig sköldpaddan i trädet. Från skölden kom stora pustar av illaluktande gas som fick Agnezka att känna sig nära nog spyfärdig. Hon blev dock tvungen att bita ihop och skyndade vidare, kilade förbi Pontus och var framme vid karlarna. Lars-Ove och Tord satt på huk runt den tyske polismannen som hade en pil inborrad i bröstkorgen. Agnezka blinkade förvånat och tog sig en närmare titt och jo, det var en pil och den tyske mannen var definitivt död. I samma ögonblick tog robotsköldpaddan ett jättesprång från trädet rakt ner i håret på Agnezka där den kloade sig fast och pyste ut mer och mer av den vedervärdiga gasen. | |
| Tessica | 2023-05-05 14:21 | |
| Pontus hann galoppera iväg så fort han började känna stickningar i mulen, ynkligt gnäggandes men fysiskt oskadd. Fem sekunder senare låg hela gänget avsvimmat på marken i en salig hög. Det tog inte många minuter innan fyra svartklädda män i gasmask smög fram. De mumlade till varandra på ett märkligt språk. Sköldpaddan pausades med Larionovs fjärrkontroll. Lades sedan varsamt ner i sin laddbox i hans gigantiska ryggsäck. Sigrid och Agnezka lyftes upp, tätt liggandes ihop, till en bår med hjul på och transporterades in i skogen, mot bunkern. Övriga stackars människor lämnades kvar till sitt öde. | |
| riwinx | 2023-05-05 15:53 | |
| Ingen i jaktlaget och inte heller Agnezka, hade innan sömngasförgiftingen, hunnit märka att Sigrid tagit sig till denna nu väldigt ogästvänliga plats. Inga förberedelser hann göras för att dölja det nyss begångna brottet. Sigrid hade inte själv heller riktigt själv sett vad som hade skett. Hon hade fått låna hotellägarens motocross, så med full fart genom vildmarkens tuffa terräng och hjälp av en av de gps-brickor, som hon hade gömt i vardera, forskarkollegas plånbok, lyckades hon nästan komma ifatt Agnezka. Brickorna hade hon inte använt tidigare, men vid hotellrummet började hon ana oråd och aktiverade appen. Tord hade, trots att han inte tidigare tillhört arbetsgruppen, även han fått en gps-bricka. Han ville hon rent intuitivt ha lite koll på. Var han ond eller god? Eller både och? Otäckt charmig tyckte nog merparten av de kvinnor han fick chans att visa upp sig för. Visa upp sig? Inte grannt om han mest ville imponera...med allt modigt och godhjärtad han ägnade sig åt. Nåväl. Det var med vad som hon nu också drabbats av vid älgtornet, faktiskt rejäl otur att hon lyckats ta sig dit så snabbt. Hon hade ju tänkt att eventuellt hjälpa Agnezka. Inte själv hamna i en oförutsägbar situation. | |
| riwinx | 2023-05-05 16:07 | |
| Rättelse: Sigrid hade heller inte riktigt själv sett vad som hade skett. (⬅️ så skulle det stått i texten) | |
| riwinx | 2023-05-05 16:08 | |
| (Emojisen var en pil riktad åt vänster...) | |
| lolololololo | 2023-05-05 16:56 | |
| riwinx: Det här är så kul! Jag skrattar alltid högt när jag läser vår roman. Jättebra idé av dig! | |
| riwinx | 2023-05-05 18:05 | |
| Vad härligt att höra lolololololo! Jag håller med! Älskar't! Kul att du är med bland oss nu fyra mer hängivna "roman-författare"! | |
| Månblomma | 2023-05-13 13:55 | |
| Agnezka vaknade till som ur en konstig dröm, där marken gungat under henne, hon mindes en skumpig bilresa, skrapande ljud och en stckande känsla i halsen. Hon försökte lyfta på huvudet och titta upp men ögonlocken var så tunga att de inte gick att öppna. Kroppen ville inte lyda henne trots att hon försökte lyfta armen och klia sig på näsan. Det var något som kittlades. Hon hörde dämpade konversationer på ett främmande språk nära intill sig. Någon nöp henne försiktigt i tårna, i fingrarna...och nu kom kittlandet i näsan igen. Reflexmässigt kom tillslut och underbart bergriande en rejäl nysning från Agnezka. Det blev knäpptys runt henne....alla som var närvarande vände blicken mot henne... | |
| Månblomma | 2023-05-13 13:56 | |
| Befriande* | |
| riwinx | 2023-05-13 20:25 | |
| Hon såg nu i sitt något nu mindre dimmiga tillstånd att det var en bekant skara som var där. Fast egentligen var det bara två av de fem som hon hade träffat i verkliga livet; Larionov och hennes tvillingsyster. Hon hann bara fråga: -Vadå gör jag här? Sedan somnade hon igen. Ovan mark. -Ok. Det är där borta vi ska filma. Alltså typ vid älgtornet. Kan alla se det? En brokig liten grupp människor nickade jakande och några mumlade även ja. En häst utan ryttare, några hundra meter bort, som galopperade i hög fart fick mer intresse än den keps- och kostymklädde mannen med megafon, som envetet fortsatte sitt prat: -Det ska som ni nu redan känner till vara så att vi med dessa italienska dräkter och denna svenska urskog och ett ståtligt älgtorn, ska göra en reklamfilm som med humor visar hur goda våra pizzor är i Sverige...att till och med italienarna vill känna till hemligheten. -Hemligheten? undrade Ulla. -Ja. Hemligheten bakom receptet till ⁵. Pizzorna som nya fabriken i Björnånger kommer sälja från och med i höst. Ulla kände sig något skamsen över att hon nästan roade sig, med statistjobb, trots att hon ganska nyligen nåtts av dödsbeskedet. Hon kände dock att det inte påverkade känslorna och djupet i hennes sorg. Hon började nästan bli orolig över att hennes egen man, Lars-Ove lämnat jordelivet. Han hade inte hört av sig på mycket länge. Det var ju inte helt ovanligt, men det här var en extra lång väntan på livstecken. Ulla tappade lite fokus på vad reklamfilmsregissören instruerade de dussintals människor som anmält sitt intresse. Hon var lite för blyg för att visa sig i underkläder inför främlingar och valde därför att gå iväg en bit från folkskaran. Hon fick därifrån se något som inte kändes ordinärt. På sitt rätt stora avstånd från platsen kunde hon inte helt urskilja vad som pågick, men hon kunde i alla fall se en helikopter närma sig och nu var den flygande, stillastående ovanför en man som höll på att placera en kropp på en bår. | |
| riwinx | 2023-05-13 20:30 | |
| ⁵ betyder pizzorna. Blev lite fel i texten. | |
| lolololololo | 2023-05-15 08:46 | |
| Sedan mannen spänt fast kroppen ordentligt hoppade han själv upp på båren, satte sig tillrätta och gjorde ett tecken till helikopterföraren varvid helikoptern lyfte rätt uppåt och försvann österut, mot Björnånger. Ulla tänkte inte mer på det utan återgick till att gruva sig över att visa upp gumkroppen i underkläder men det fick väl gå, tänkte hon moloket. -Agniezka, din lilla raring, kuttrade Agnezkas tvillingsyster, hur är det med dig? Ditt hår ser förfärligt ut! Agnezka drog med fingrarna genom hårtestarna och fick en spegel av systern. Mycket riktigt! Det mesta av hennes vackra blonda hårsvall hade rasat av och det lilla som var kvar hade tovat ihop sig till knorvlar med barr och annat skogsmaterial som tveksamma prydnader. Agnezka fällde några tårar över det förlorade håret och kände ur djupet av sitt hjärta hur mycket hon ångrade att hon hade hoppat på detta projekt. Larionov och en annan, för henne okänd, karl satt med robotsköldpaddan uppochner och skruvade i dess robotmage för att om möjligt få den i dugligt skick igen när ett öronbedövande ljud, som från en skogstokig älgtjur tänkte Agniezka, fick dem alla i bunkern att hoppa högt av fasa. | |
| riwinx | 2023-05-16 20:19 | |
| Ulla hörde ett vrål och helt plötsligt ett högljutt brak från ett träd som föll snett bakom henne. Vrålandet lät aggressivt och definitivt från ett djur större än vad som normalt kunde finnas i den här delen av världen. Dock slog det henne att närmsta djurpark med exotiska djur ju var minst 50 mil från Björnånger. Så långt skulle inget djur lyckas rymma i levande skick om det dessutom var tillvänt att få maten serverad. Ulla som hemmavid skulle freaka ut vid åsynen av en mus i sitt kök, blev nu i sin chockartade förvåning oerhört samlad och fokuserad. Hon sprang framåtböjd bort från det besiningslösa vrålet. Hon var rädd att snubbla och började gå över till att krypa och åla sig fram. Detta skedde då hon något lättad förstod att djuret, eller vidundret, eller vad i helsike det var, inte rörde sig lika snabbt som hon. Träd fortsatte att vältas, så stort och tungt måste det vara, det som följde hennes riktning. Från håll kunde hon höra megafonen ropa att det nu var fem minuter kvar till första tagningen av pizza-reklamfilmen. Att de inte verkade märka av det hon kände sig jagad av. Det förvånade henne mäkteligen. Ropa på hjälp vågade hon såklart inte. Då skulle hon alltför lätt bli uppsökt av det gigantiska hon inte visste vad det var. Hon lyckades ta skydd bakom en låg mossbevuxen kulle där ett rostigt och lätt krökt rör stack upp. Hon kunde inte se kreaturet som närmade sig. Hon vågade inte sticka upp huvudet. Mot huden stack barr irriterat mot naken hud och hennes knän värkte av en lång rot från en gran som hon innerligt hoppades inte skulle bli omkullvält av, vad det nu kunde vara som gick bärsärk. Hälften av sina kläder var av och lämnade där hon ville byta om och nu försökte hon knäppt nog byta om till den italienska maffioso-kostymen hon hällde ut ur en tygkasse med Dramaten-emblem på. Hur kunde hon förresten fortfarande tänka på att vara statist i en humoristisk reklamfilm? Trodde hon att detta var en del av filmen, ett prank eller rent utav en mardröm, en hallucination? Hon vände sig i ryggläge och såg plötsligt att gröna tunna rökmoln svävade cirka 5 meter ovanför henne. Hon vred sitt huvud i hopp om att få en skymt av det som för en halv minut sedan helt tystnat. Ytterligare ett träd ganska nära henne välte. Pulsen steg. Ett läte tilltog, ett frustande sådant. Mer grön rök. Nu lite närmare henne. Nu såg hon hur röret vred sig sakta mot henne: -Va?! Är det periskop?! Här? Hon tänkte många förvirrade tankar och såg skräckslagen nu två mycket stora gröna ögon på ett oproportionerligt stort hästhuvud sakta börja undersöka periskopet. Lyckligtvis utan att ha verkat upptäckt halvnakna blickstilla lilla Ulla. Hon pep: -Hjälp. | |
| riwinx | 2023-05-16 20:21 | |
| (Rättelse: lägg till "ett" före periskop och ordet "när" mellan nu och två) | |
