Spelrum
| Giraffen | 27 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 18 |
| Inloggade | 47 |
Mobilspel
| Pågående | 21 074 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| MasoChrister | 2011-04-27 04:18 | |
 | Lars Spaders fantastiska äventyr. För de allra flesta personerna i Brasstorp var det en helt vanlig tisdag och det var även vad Lars tänkte då han tömde sin soptunna över staketet till grannens bakgård. Han var helt ovetandes om att idag, vid 16.42 för att vara exakt, skulle hans liv ta en vändning till att bli mycket utöver det ordinära. Och om du skulle sagt det till Lars hade han aldrig gått igenom ytterdörren den dagen, för det var nämligen ett av de drag som han gillade mest hos sig själv. Att vara ordinär. Dock är det ju så att ordinäritet är beroende av den kontext man befinner sig i, och Lars hade länge tyckt att världen utanför Stenmalmsgatan 3 hade gått från ordinär till oordinär. Lars ställde tillbaka sin soptunna på sin plats framför soluret och brevid trädgårdstomten han fått som avtackningspresent efter 20 år som vaktmästare på stadens museum. Brasstorps museum var den enda platsen utanför Stenmalmsgatan 3 som Lars faktiskt trivdes på. Där förändrades världen i den takt han trivdes med. Det kanske kom in ett nytt föremål varannan månad, det var nämligen så ofta museichefen orkade gå till den lokala antikhandlaren och pruta till sig någonting. Lars slängde en fientlig blick mot brevlådan. Det fanns nog ingenting i denna värld som han avskydde mer än denna 40 x 25cm plastpina. Allting som lades där i lade sig alltid blytungt på hans sinne. Räkningar att betala, tidningar som berättade hur fruktansvärd världen utanför var och företag som kräktes ut sina informationsblad om hur NYTT och BILLIGT allting var. Och allt skulle sorteras. Räkningarna skulle in i pärmar, tidningarna skulle läsas och sorteras efter hur allvarliga nyheterna var; inte så farligt, hemskt och fruktansvärt och informationsbladen skulle läggas på hög om det nu var så att han en dag behövde köpa något nytt och billigt. Men bladen fick inte ligga där längre än sex månader, då åkte de över till grannen. I fall han skulle behöva dem. Visst kunde han erkänna att det ibland var spännande att läsa om nya uppfinningar, men Lars tyckte att det var oftare som det kom nya saker till museet än var det kom nya saker i informationsbladen. TV, kamera. TV, dator. Kamera, dator, tvättmaskin. Han kunde inte heller förstå varför ingen heller hade svarat på hans brev med idéer om nya produkter de kunde ha i sina blad. "Bäste införmatör! Det händer ganska ofta att jag vaknar med kalla fötter på vintrarna. Därför vill jag föreslå att ni tar med ett par elektriska strumpor som är varma när man tar på sig dem på morgonen. Med Vänliga och Förväntningsfulla Hälsningar Lars Spader" Det var en besvikelse. Lars gick motvilligt och öppnade käften till denna ondskans hantlangare. Där i fanns det vanliga. Räkningar, tidningen och information. Lars tog den nya högen med sig in och lade ut allt på köksbordet för att börja sortera. Men mitt i högen fick han syn på någonting som inte alls hörde hemma där. Det var ett gulvitt, rektangulärt kuvert med en röd sigillstämpel på sig. Det luktade stearin, stearin och fisk. Lars inspekterade vad han höll i händerna mycket noggrant och ställde det sedan på högkant i köksfönstret medan han började sortera resten av posten. Efter 20 minuter av idog omväxling mellan sorterande och stirrande tog han mod till sig, bröt sigillet öppnade brevet och läste vad som stod. Om och om läste han och varje gång blev han lika häpen. Plötsligt insåg han att han hade en ny uppgift i livet. | |
